18 km kuperat i Lida

Det strävsamma paret Mats och Louise efter 18 km

Söndagen den 8 augusti hade både Mats och jag planerat in långpass. Långpass för mig brukar vara 14-15 km. Längre än så har jag aldrig sprungit. Nu var min ambition att komma upp i åtminstone 18 km. Det skulle vara skönt rent psykologiskt att ha genomfört den distansen när det är dags för halvmaran. Och nu är det ju bara en månad kvar!

Vi gick upp tidigt och lämnade barnen sovande - vi hade redan kvällen innan förvarnat om att vi nog skulle vara iväg när de vaknade. Det tog nästan en halvtimme att köra ut till Lida Friluftsområde, men i efterhand kan jag konstatera att det var det värt. Parkeringsplatsen var nästan tom. Det hade regnat kraftigt under natten, men nu var det uppehåll och luften var hyfsat sval.

Vi bestämde oss för att testa 18 km-slingan. Mats sa att han skulle hålla mitt tempo i ca 15 km och därefter eventuellt dra på. Redan från början var det härligt! Kuperat, men inte superjobbigt. Den första milen gick mer eller mindre av sig själv. Slingan hade inga anvisningar om antal passerade kilometer, men jag hade lite koll på klockan. Efter 11-12 km började det gå lite tyngre och jag hade allt svårare att hänga på Mats. När vi sprungit i 1,5 timme försvann Mats bort mot horisonten. Det kändes ok, men backarna blev lite jobbigare utan draghare. Jag passerade en bondgård och tre stycken färistar som faktiskt var jättesvåra att springa över. Var tvungen att sakta in och nästa trippa över dem. Det kändes som om jag borde vara tillbaka i Lida snart och bakom varje krök tyckte jag att jag skymtade ett hustak, men det var hela tiden synvillor. Slutligen nådde jag dock fram till slutet och hade genomfört mina föresatta 18 km. Härligt! Mats hade fortsatt och lagt på ytterligare 2,3 km, men han dök upp medan jag fortfarande stretchade. Fantastisk start på dagen! Rundan tog 1h 54 min så tempot var inte så högt. Men jag känner att om jag klarar 18 km kuperat i skogen, så klarar jag väl 21 km hyfsat platt asfalt? Eller hur?