tisdag 28 september 2010

Back to reality

Vilken härlig löptur!
Efter fem extremt hektiska och roliga dygn på bokmässan kom jag hem sent på natten mellan söndag och måndag. Hela måndagen gled jag omkring i en behaglig trötthetsdimma på kontoret. Bokmässan är verkligen en upplevelse och utmaning för såväl kropp som sinne. Tio timmar varje dag sliter man i montern med att sälja böcker, hämta lådor i förrådet, svara på frågor, hjälpa författare etc. Man sliter, men det är otroligt roligt. När mässan stänger för dagen ska man räkna kassan och fylla på böcker i montern innan man ilar ut på nattens begivenheter. Det är mingel, kundmiddagar, fester och barhäng. Helt enkelt årets branschupplevelse!

Men nog om det nu. Att springa igår fanns helt enkelt inte på kartan. Jag kom hem från jobbet, lagade mat, nattade barnen och sedan mig själv. Sov i nästan nio timmar och är idag i bättre form. Fortfarande aning trött i kroppen, men ändå back in business. Eftersom jag varit borta så länge från barnen ville jag vara effektiv i träningen så jag sprang helt enkelt hem från jobbet. Idag har det varit vackert vädet, men ganska kallt och blåsigt. Vädergudarna var dock nådiga för jag hade vinden i ryggen och solen i ansiktet. Underbart! Benen var förvånansvärt pigga och de 8,6 km försvann i ett nafs. Nåja, kanske inte fullt så fort, men det var ändå härligt!

Insåg förresten igår näär jag hittade min nummerlapp till Topploppet i posten att det är dags redan på lördag. KUL!!

tisdag 21 september 2010

Mössa på!

Bister min
Löven har gulnat och termometern kryper neråt. Idag har jag varit hemma med sjukt barn, men när de stora syskonen kom hem stack jag iväg på en härlig åttakilometare. Det blev Vinterviken igen. Just nu min favvorunda. Det kändes som om jag hade bra tempo hela tiden, men väl hemma insåg jag att det varit 5:45-tempo. Så det var ju inget direkt att skryta om. Men skönt var det i alla fall. Nu åker jag bort med jobbet resten av veckan och det kommer inte finnas utrymme för löpning. Det får bli nya tag i oktober!

söndag 19 september 2010

Söndagsrundan

Egentligen hade jag tänkt ta en långrunda idag, men tiden sprang ifrån mig och strax före middagen kastade jag på mig löparkläderna. Det blev i alla fall 11 kilometer så det kändes fint. Himlen sprack dessutom upp och solen visade sig efter en grån och mulen dag.

lördag 18 september 2010

Friidrott i ösregn

Samuel flyger över ribban.
Idag har jag varit med Samuel på friidrottstävling i Sätra. Han ställde upp i höjdhopp, längdhopp och stafett. Själv var jag funktionär på kast med liten boll.
Taktiksnack inför höjdhopp.
Samuel klarade 1,16 i höjd och 3,92 i längd. Bra, men inga PB. Just när det var dags för mitt funktionärande öppnade himlen sig. Det var ovanligt många tävlande och innan alla tjejer och killar hunnit göra sina fyra kast hade vi stått nästan två timmar in regnet.
Tinar upp
Så när Samuels lag var klara med stafetten skyndande vi in i cafeterian för att värmsa oss. Det var nog fler än vi som tänkt detta, för hela kiosken var länsad! Ingen varmkorv, inga mackor, ingen varm choklad. Vi köpte en av de fyra sista kexchokladen och jag fick en värmande kopp kaffe. Regnet verkade inte upphöra, så till slut fick vi cykla hem ändå. Brrr!
Samuel fikar i värmen.


onsdag 15 september 2010

Topphälsas shoppingkväll vs. kvällsrunda i beckmörker

Gula blixten! :-)
Topphälsa på Intersport hade jag skrivit i min kalender på dagens datum. Eftersom jag är anmäld till loppet var jag inbjuden på en "exklusiv" kväll med Maria Akraka och Topphälsa. 20% på hela Intersports sortiment utlovades. Det här kunde jag ju inte missa, så jag var på plats ikväll kl.18 är när det började. En lång kö av tjejer ringlade sig utanför affären, in i affären och uppför hela rulltrappan. Det var så mycket folk att det knappt gick att ta sig fram. Maria Akraka såg jag en blixtsnabb skymt av, sedan var hon borta.

Jag tappade lusten tvärt. Shoppinglusten och lusten att delta över huvud taget. Jag tog min goodiebag och gick tvärsöver gatan till Stadium. Utan någon som helst rabatt (men ändå till väldigt bra pris) tröstade jag mig med en ny långärmad funktionströja och ett par långa tights. Jag såg flera stycken därinne med Topphälsas goodiebag i handen, så jag tror egentligen att Stadium var den stora vinnaren på Topphälsas Intersportkväll!

Här hemma har jag först ägnat mig åt barnen, dvs pussar, kramar, läxor och sagor. Först vid niotiden drog jag på mig de nya långa brallorna. En neongul väst drog jag också fram. Dags för säsongens första mörkerpass. Det blev sex ganska långsamma, men sköna kilometrar. Låren är ännu stumma från halvmaran och det känns bra att bara mala på i ett lugnt tempo. Tids nog blir det annat.

Nu måste det allt bli lite jobb också innan bingen kallar!

tisdag 14 september 2010

Bränsle för en körig dag

Bra start!
Otroligt intensivt på jobbet nu. Hinner knappt andas. Då blir frukosten den viktigaste målet. Idag "frökusar" med avocado och tomater. Svart kaffe. Nu kör vi!

söndag 12 september 2010

Återhämtningsjogg

Mums på egna äpplen!
Nog var jag stel imorse. Jag stretchade inte ordentligt efter loppet  - hade för mycket endorfiner i kroppen tror jag. Idag var låren blytunga. Efter en fixardag i hemmet med tvätt och strykning och annat helkul, så drog jag i alla fall på mig löparkläderna och stack iväg för en stillsam återhämtningsjogg. Och det var precis vad det blev. Sex kilometer tog 37 minuter, så det var ett beskedligt tempo. Efteråt en ordentlig stretch av alla muskler. Sedan bakade jag en äppelpaj medan Mats lagade middagen. En bra avslutning på en bra helg!

Stockholm Halvmarathon

Jag ser trött ut redan före loppet...
I fredags träffades Mats och jag på lunchen för att hämta ut våra nummerlappar i Kungsträdgården. Trots att vi kom dit tidigt var det redan lite "folkfest". Jag kände mig fortfarande risig och blev kallsvettig bara av en rask promenad. Men känslan i Kungsan gjorde mig än mer sugen på att ta mig till start på lördagen.

På lördag morgon var nog känslan "status quo" - ingen förbättring, men heller ingen försämring. Jag följde med Elias på tennisträning och fixade en del hemma. Efter lunch tog Mats och jag på oss träningskläderna och fixade med tidtagningschip och nummerlappar. Jag kände min tävlingsinstinkt vakna till liv. Även om jag för ett par veckor sedan hade vittring på en tid under två timmar, så var min målsättning på http://www.jogg.se/ att springa på 2.15. Kändes som om det fanns lite marginal där.

Vi sa hej då till barnen som skulle klara sig på egen hand under eftermiddagen och tog T-banan in till stan. Mats jobbar ju väldigt nära Kungsträdgården så vi gick dit först och han lämnade in sina grejor. Jag ville hellre lämna in min ryggsäck i Kungsan eftersom vi hade olika starttider. Mats startade 16.10 och jag först 16.30. Med tanke på att han skulle springa betydligt snabbare än jag så skulle han hinna bort till jobbet och ta en dusch där innnan jag var i mål.


Mats mjukar upp sig.

Vi önskade varandra lycka till och skildes åt. Jag var i sista startgruppen och det blev lite väntan. Vädret var perfekt. Mulet, men ändå hyfsat varmt. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och verkligen lyssna på kroppen. Alla skräckhistorier om hjärtsäcksinflammationer, hjärninfarkter och dylikt snurrade runt i huvudet på mig. Starten gick och jag tyckte nog att alla sprang iväg med väldig fart. Benen kändes förvånansvärt pigga - de hade visst längtat efter detta! Även andningen höll sig under kontroll och efter två kilometer började jag tänka att det nog skulle gå att genomföra. Den första milen var underbar löpning! Inte alltför trångt och väldigt välorganiserat. Jag passerade 10 km på 54 minuter. Vi fortsatte genom Riksdagshuset och vidare längs med Skeppsbron och här mötte vi de som redan sprungit runt Södermalm och var på upploppet. Jag spanade efter Mats, men trodde nog inte att han skulle vara så här himla snabb.

Loppet gick vidare längs Söder Mälarstrand och här grabbade jag tag i en energybar vid en station. Runt Hornstulls strand och vi passerade 15 och 16 km. Nu såg jag på klockan att jag tappat i tid. Trots att det hela tiden kändes som om jag sprang ganska fort, låg jag nu i 6-minuterstempo. Att klara två timmar började se dystert ut.

Dessutom gick det segt uppför mot Zinkensdamm och när vi passerat 19 km var det rakt uppför mot Götgatspuckeln. Visst hade jag kraft kvar och sprang om en hel del i backen, men jag trodde ändå att det var kört att komma under två timmar. Nu gick det nerför och jag sträckte ut stegen, ner på Skeppsbron och jag försökte öka. Dock var det drygt en km kvar och jag kunde omöjligt maxa i en så pass lång sträcka. När jag dessutom trodde att jag i princip var framme så skulle man runda Slottet och över en bro innan man såg målet. Jag gasade på som en galning. Någon ropade "Nu är det bara 200 meter kvar" och benen trummade på. MÅÅÅÅL!!! 1:59:12!!!


Lycklig och suddig efter målgång!
Jag var så trött och lycklig att jag nästan grät. Att ens ha genomfört loppet när kroppen kändes i så dåligt skick var bra, men att ha klarat det på under två timmar gjorde mig alldeles förvirrad. Jag fick min medalj och någon klippte av chipet från skon. Jag såg mig om efter vatten, men vi fick gå en bit innan vi fick våra påsar med dricka, frukt och godis. Jag lyckades hitta en bänk och sjönk ner. Jag hade gjort det! Efter att ha hällt i mig vatten och en kopp kaffe och tryckt i mig en kexchoklad gick jag och hämtade ut min ryggsäck. Runt omkring mig såg jag fullt av strålande glada och svettiga människor. Jag tog på en tröja och gick bort mot Mats jobb. När jag ringde till honom var han nästan framme i Kungsträdgården. Vi hade gått om varandra utan att se! Snacka om att vara i sin egen lilla värld! :-)

Mats var också supernöjd med sitt lopp. 1:47:17 hade han kommit in på! Han hade redan duschat och var redo att åka hem. På T-banan mötte vi Jonas och Solange. De hade egentligen tänkt springa båda två, men Jonas avstod på grund av en luftrörsinfektion. Solange hade dock tagit sig runt trots jobbig kramp i skinkan (!).

Trötta och lyckliga kom vi hem och berättade stolta för barnen om våra bedrifter! Vi orkade inte ens laga riktig mat, utan hela familjen nöjde sig med te och smörgåsar. Vilken lördagsmiddag! :-)

På väg hem.

En härlig vandringshelg

Oändliga vidder.
Som jag skrev i förra inlägget kände jag mig lite seg, och mycket riktigt fick jag en präktig förkylning. Ingen löpning på hela veckan och en viss oro för att inte kunna genomföra halvmaran har infunnit sig. Det vore så surt! Nåväl, i helgen trotsade jag förkylningen och åkte med Lotta och Camilla till Sälen för en härlig vandringshelg. Tveksamt om det var bra för kroppen, men det var definitivt bra för själen!

Vi stack iväg tidigt fredag morgon i Lottas bil och var uppe i Sälen vid lunch. Vi åt nere i byn och checkade sedan in på Gamlegården. Eftersom vi ville bo tillsammans fick vi sviten. Lyxigt!

På med bra kläder och så ut på fjället. Jag hade Kattis gamla vandrarkängor på mig och det var jag så glad för! Det var otroligt blött och både Lotta och Camila fick hela tiden stanna och byta mellan gympadojjor och stövlar, men jag klarade mig helt torrskodd med min kängor!

Det var kyligare än vi hade räknat med och mössorna åkte fram efter bara några hundra meter. Vi gick väl en dryg mil där på eftermiddagen och kom hem lagom till en god och mysig middag på Gamlegården.

Camilla och Lotta utanför Gamlegården
Den långa dagen tog ut sin rätt och vi somnade redan före midnatt. Därför var vi (åtminstone jag!) pigga på morgonen och efter en rejäl frukost, då vi även fick göra i ordning lunchpaket och fylla våra kaffetermosar, tog vi bilen till Tandådalen. Vi hade bestämt oss för att börja med Stornärfjället.

Det var väldigt blött i markerna och svårt att ta sig fram. Vår ambition att vandra minst tre mil lyckades vi nog inte nå. Men det var strålande sol och underbart. Bäst var det när vi var på väg upp mot kalfjällen. Mindre blött och lättare att ta sig fram, men jobbigt förstås att bara gå uppåt. Vi tog härliga fikapauser och hann med att prata om alla viktiga saker i livet. :-)

Middagen var bestämd till klockan 18.00, men vi insåg att vi inte skulle hinna. Vid något tillfälle lyckades jag få nätuppkoppling på telefonen pch ringde till Gamlegården och ändrade tiden till 19.30. Vi hann hem och duschade och tog en drink på rummet innan det var dags för middag. Jag vet inte exakt, men ca 2,5 mil i oländig terräng blev det nog.

Härlig middag och sedan bums i bingen. Så trötta! På söndag morgon packade vi ihop och checkade ut efter frukost. Vi lämnade packningen i bilen och tog en skön förmiddagsvandring på 11 kilometer. Avslutade med lunchfika. Innan vi lämnade Sälen stannade vi i sportoutleten och jag gjorde en massa fynd! Nytt underställ, långa löparbyxor, två par sportstrumpor, en fleeceväst och en fleecetröja. Allt för sammanlagt 660:-!!

Resan hem gick bra och det var tre trötta och nöjda tjejer som kom hem till sina familjer på söndagskvällen. Jag känner mig fortfarande risig och hoppas nu bara att bli frisk under veckan som kommer så att jag kan springa halvmaran.

Nu lite härliga fjällbilder!
Fikapaus!

Uppe på Stornärfjället.
Camilla får en naturupplevelse!

Vilken himmel!

Vänner som värmer!