Snabbare i nya kläder?

Efter jobbet åkte jag iväg med äldste sonen för att köpa kläder och skor. Han växer så det knakar och nu var det hög tid att fylla på garderoben. När vi var klara gjorde jag ett snabbt besök på Intersport som hade världens löparrea! Helt utan behov köpte jag glatt ett nytt ställ samt en långärmad funktionströja med lite hög krage. Jag är ju lite mesig och känslig när det gäller halsen så den här satt som en smäck!

Man blir ju glad av färgen också!

Överdragsstället kostade 290:- för både jacka och byxor och det kunde jag inte motstå. Min enda jacka som motsvarar denna har dragkedjan gått sönder på, så jag tycker nog att jag kan motivera detta köp. Så här fint kommer jag springa nu ett par veckor, sedan hoppas jag att det blit både kortärmat och kortbenat.

Syns i mörket

Jag är övertygad om att jag kommer springa mycket snabbare nu när när jag har nya kläder. Vad tror ni?! :-)

Tillbaka efter svacka?

Svettig på väg hem efter Premiärmilen

Det är sex veckor sedan jag skrev något på bloggen. Betyder det att jag inte sprungit något alls under denna period? Ja, nästan. Jag har tagit en endaste löptur och den var på 10 km. Sedan har det bara varit förkylningar och andra problem. Det började nog med en motivationsdipp i samband med köldknäppen som kom i mitten på februari. -20 grader lockade över huvud taget inte. Sedan blev det förkylning, feber, intensivt på jobbet och förra veckan fick jag oväntat väldigt ont i vänster häl. Jag har bara hört talas om hälsporre, men det låter ju verkligen inte för något som man vill råka ut för. Nu är hälen bättre, men jag har istället ont på utsidan av vadmuskeln eftersom jag belastat den när jag inte kunnar stödja ordentligt på hälen.

Nå, nog med gnäll. Idag var det dags för Premiärmilen och visst hade det varit roligt att vara bättre förberedd, men solen sken ändå på förmiddagen och det kändes som om det åtminstone kunde bli ett skönt träningspass. Jag åkte ut till Universitetet i god tid och det var nog dumt, för det vara extremt kallt och blåsigt. Jag hade valt att inte ha långkalsonger och bara underställströja under den tunna jackan. Men uppvärmningen var bra och det var mycket folk i startfållan. Så mycket folk att det nog hade varit bra att ha fler starttider. Jag startade i sista gruppen av tre, dvs vi som trodde vi skulle behöva mer tid än 53 minuter för att ta oss runt. Första kilometern gick superlångsamt och det var knökfullt med folk, men efterhand lättade det.

Efter kanske tre kilometer fick jag se en hästsvans som såg bekant ut och det var MarathonMia som var inne på sitt andra varv! Hon hade först sprungit i tävlingsklassen, men har uppenbarligen inte fått tillräckligt med kilometer. Bytte några ord med henne eftersom jag hade läst hennes blogg på morgonen.

Man skulle springa två varv på en femkilometersbana och jag passerade första varvet på 27:44. Först tänkte jag att andra varvet måste gå betydligt snabbare eftersom det inte var lika trångt längre, men sedan kände jag ju att benen började bli trötta. Älgade på så gott det gick och sista kilometern lyckades jag faktiskt öka något. Sluttiden blev 55:31, vilket väl innebär att båda varven gick exakt lika snabbt. Eller lika långsamt...

Jag blev snabbt kall efteråt och skyndade mig att hämta ut min rygga med överdragskläder. Sedan hem till ett varmt bad. Så himla skönt! På torsdag stickar Mats och jag till Prag för att möte våren och springa en halvmara. Tror tyvärr inte att jag kan slå min tid från Ålands Halvmara i höstas, men jag ser fram emot en härlig långhelg!