Testrundan

Snabba ben i kompressionstights?

När jag kom hem från jobbet idag låg min fina vinst i brevlådan. Jag blir så imponerad av sådant. Igår tillkännagavs vinnarna, mindre än en timme senare blev jag uppringd av tillverkaren som förklarade för mig hur kompressionstightsen fungerar och hur jag ska sköta dem. Nästa dag har jag dem i brevlådan. Jag tackar och bockar. För om jag inte hade fått dem så hade jag påstått att jag fortfarande var alltför förkyld för löpträning, men nu var jag faktiskt tvungen att testa. Så på med brallorna och sedan lovade jag mig själv en lugn lunk runt min vanliga 6-kilometersrunda. Och trots att jag hostade lite, så snittade jag 5,37-tempo och det kändes underbart att vara igång igen! Om det berodde på tightsen låter jag vara osagt, men benen kändes bra! Förmodligen kommer jag ha på mig tightsen på halvmaran om två veckor och om jag klarar mitt mål (sub 1.50) så kommer jag utnämna dem till officiella tävlingsstights! Mer om detta senare.

Lite tveksam är jag dock till hur jag ska klara av TSMs intervallstege imorgon kväll. Den skulle ju vara grymt jobbig även när jag är i toppform. Eventuellt väljer jag en långsammare grupp imorgon. Vi får se. Kanske vaknar jag imorgon och är helt enkelt - i toppform! :-D

Jag är en vinnare!

Inte för att det har känts så den senaste veckan direkt. Jag har varit helt sänkt och bara hostat och snorat hela tiden. Ingen träning, inget Hälsolopp igår. Så lite deppigt var det allt tills igår när jag plötsligt stod som vinnare i Maratonbloggens tävling om ett par kompressionstights!

Det var Petra Månström på SvD som lagt upp tävlingen och självklart var jag sugen på ett par 2XU-tights som både höjer prestationen, men också fungerar som återhämtning. Låter fantastiskt! Nu är de på väg till mig och jag känner redan hur förkylningen börjar klinga av så att jag snart kan testspringa mina dyrgripar.

Baciller!!

Lite risig idag

Så deppigt! Vaknade i natt och hade jätteont i halsen. Inte så där så att det bara känns när man sväljer, utan riktig värk ändå upp mot örat. Och inte kändes det bättre när det var dags att kliva upp på morgonen. Självklart hade jag några viktiga saker att ta hand om på jobbet, så det var bara att proppa i sig Alvedon och Ipren och ge sig iväg. Fram på eftermiddagen hade jag dock klarat av det mesta och nu ligger jag fryser under täck och tycker synd om mig. Ingen tennis och ingen löpträning för mig imorgon i alla fall. Hoppas bara jag är okej till Hälsoloppet nästa vecka.

Norsborg - Liljeholmen

Finns det så många bättre sätt att spendera en söndagseftermiddag än att springa i vacker natur tillsammans med en grupp nya och halvnya bekantskaper? Jag tror inte det. Roger från TSM hade aviserat långpass idag. Från Norsborg till Liljeholmen. Kul, tänkte jag, det hänger jag på. Fia, Helena och Lars från TSM skulle också med. Och Fröken Strävan. Så roligt! Jag hade lite problem med familjelogistiken, men de hjälpsamma barnen skulle se till att allt funkade på hemmaplan.

Jag mötte upp Fia och Helena på perrongen och Fröken Strävan satt redan på tåget när vi klev på. När vi kom fram till Norsborg väntade redan några hugade löpare. Efter en liten stunds väntan blev gruppen totalt 17 personer. Roger själv kom sent och det visade sig att han var sjuk och kunde inte följa med. Helena hade sprungit den här sträckan längs vattnet förut och från Vårby är jag ju själv välbekant med området, så vi lovade att vara vägvisare.

Helena och Fia tog täten och vi började med en lång sväng söderut så att vi rundade vattenreningsverket och kom ner längs vattnet. Jag hade rejält ont i benhinnorna i början, men det släppte efter ett tag.

Lite diskussion innan vi delade gruppen

Vi märkte ganska snabbt att vi hade olika tempon i gruppen och efter Slagsta delade vi upp oss i två grupper. Helena skötte vägbeskrivningen i den snabba gruppen, men jag blev guide i den lite långsammare. Vid Café Lyran skulle vi pausa och där skulle Roger vänta på oss. Vi tuffade på och njöt av det vackra vädret. Det är mycket uppför från Vårby, men vi tog det lugnt och väntade in varandra när det behövdes. Det var riktigt, riktigt härligt! Det blev hela 17 km innan vi slutligen nådde Lyran och då möttes vi av den snabba gruppen som precis fikat klart och skulle fortsätta. Vi tog en rejäl paus med kaffe, glass och mackor. Så skönt, men man får akta sig för att inte stelna till totalt. 

Anna äter glass vid Café Lyran

När vi hade fyllt på ordentligt med energi fortsatte vi med Liljeholmen som mål. Vi fortsatte att springa längs vattnet och passerade Klubbensborg, Hägerstenshamnen, Vinterviken, Trekanten och så slutligen var vi framme i Liljeholmen efter totalt 23 km.

Så här trötta var Wanja och Anna inte alls! :-)

Nu var vi nog alla ganska nöjda med vår dag. Alla skulle iväg åt olika håll, de flesta tog T-banan, men jag bestämde mig slutligen för att vända och springa samma väg längs vattnet tillbaka hem. Och då märks det ju vilken skillnad det kan vara att springa med sällskap! Mycket tråkigare när man är ensam, men faktiskt lite snabbare! Men plötsligt flög det in nåt litet kryp i mitt öga och det gjorde jätteont. Blinkade och blinkade och undrade varför detta måste hända under den enda lilla bit idag som jag sprang ensam? Till sist fick jag hjälp av en förbipasserande att få ut krypet ur ögat. Tack! Ytterligare fem kilometer fick jag ihop och när jag var hemma efter knappt 28 km var jag mer än nöjd. Vilken härlig dag!

Hemma efter en lyckad dag!

Och vilken bra träningsvecka jag har fått ihop totalt! Först snabba I Form-loppet, sedan snabbdistans med TSM och nu ett riktigt bra långpass. Slår jag ihop allt det blir det nästan 48 km i 5,49-tempo! Samt två timmar tennis. Undrar hur jag ska kunna toppa det under kommande vecka...?
Tack alla för en superdag!

Lite sliten...

Imorse när jag vaknade kändes faktiskt inte gårdagens sub50 nämnvärt i benen. Jag hoppade upp stack och genast iväg för en timme tennis med Katarina. Det var kul! Och vi spelade riktigt hyfsat idag. Men på tennisbanan började benhinnorna knorra. De gillar verkligen inte att springa och spela tennis med kort mellanrum. De snabba utkasten och tvärnitarna i tennisen sliter tydligen.

Nåväl, iväg till jobbet där allt gick i ett och sedan snabbt svida om och vidare till kvällens TSM-träning. Och ja, det var ju snabbdistans idag. Som om inte gårdagen räckte... Segt, men jag kämpade på och höll nog hyfsat det angivna 4,45-tempot. Men nu, mina kära gamla ben, ska ni få vila. Tack för idag och natti natti.

Sub 50!!!

Japp! Jag gjorde det! Uppnådde ett av mina två löparmål för året! Sjukt nöjd just nu! Men jag tar det väl från början. Jag hade tänkt att försöka nå sub50 på Hälsoloppet i slutet av augusti. Om jag skulle misslyckas så skulle jag fortfarande ha chansen på Hässelbyloppet i oktober. Men i förra veckan anmälde jag mig spontant till I Form-loppet och lyckades ju till och med lura med mig vännen Lotta.

Jag tänkte att jag åtminstone skulle springa snabbare än jag gjorde på samma lopp förra året (54:17), men allra helst persa, dvs komma under 51:37. Att komma under 50 kändes faktiskt inte rimligt.

Jag började dagen med ovanstående rejäla frukost, men trots den så gick jag omkring hela dagen med en lätt huvudvärk. Inte helt i form för I Form. Tog T-banan ut till Sundbyberg och hade gott om tid att lämna in överdragskläder och sånt. Och tid att hitta Lotta också. Det var inte alls svårt, för det var faktiskt inte så många löpare alls. Det kändes till och med som omdet var färre än förra året.
Vi värmde upp tillsammans med Sats och sedan - pang! - ljöd startskottet. Det var ändå trångt i starten och det tog ett tag innan jag kom upp i varv. Men sedan gick det undan! Lite väl mycket kanske, för efter fyra kilometer fick jag håll och kände att jag höll på att krokna. Dämpade farten en aning och passerade 5 km på 24:15. Insåg att chanserna till pers var goda och att det till och med fanns en liten möjlighet att komma sub50. Men den sjätte och sjunde kilometern av asjobbiga och jag gjorde allt för att försöka plocka fram positiva tankar. Det är så lätt att komma in i "Nu orkar jag inte mer" eller "Nu måste jag gå en stund". Istället tänkte jag "Nu är det bara en tredjedel kvar" och "Det värsta som kan hända är att jag blir trött".

Efter åtta kilometer lossnade det lite och jag började känna att det kunde blir riktigt bra. Kämpade på som en galning och spurtade (nåja) in på 49:32. Trodde nästan jag skulle börja lipa av glädje och utmattning.

49:32 - Otroligt, men sant!

Lotta i målfållan

Efter en stund kom Lotta in och då stod jag och hejade. Lotta som inte sprungit en mil på över två år var mycket nöjd med sin insats, även om hon spydde en del galla över banan. Tror att det stod i informationen att det är en "naturskön bana", men det håller vi inte med om! Eller hur, Lotta?

Nöjda och glada i solen.

 Vi drack, stretchade och käkade upp våra bananer och styrde sedan kosan hemåt, mycket nöjda med kvällen. Tack Lotta - det här hoppas jag att vi gör om!

Veckan som gick och veckan som kommer

Bästa platsen på jorden!

I torsdags rev jag av ett TSM-pass med kort backe på programmet. Kul som alltid med TSM, men jobbigt förstås! Ändå tog jag nog inte ut mig ordentligt, för träningsvärken uteblev på fredagen. Och det var ju skönt för vi satte oss i bilen och körde ner till Blekinge igen. Skulle verkligen vilja kunna spendera mer tid här. På Tjurkö ägnade vi oss åt att bada, fiska, plocka vilda björnbär, leta efter kantareller, äta gott och sova länge. Och så lite löpning förstås!

Barnen hade det bra med morföräldrarna och Mats och jag lyckades få till två gemensamma morgonpass. Åtta kilometer på lördagen och knappt elva på söndagen. Och det flöt på bra. Så summa summarum blev förra veckan en riktigt bra vecka.

Och det ska väl denna vecka också bli? Jag har mycket på programmet och faktiskt lite förhoppningar på både det ena och det andra. Först ut är tennislektionen ikväll. Efter ett långt träningsuppehåll på grund av tennisarm så började jag lite försiktigt i våras att åtminstone känna på racketen ibland. Nu drar jag igång med gruppspelet igen, vilket innebär en match i veckan. Dessutom kommer jag spela med Katarina  varje torsdagsmorgon. Så två timmar tennis i veckan blir det från och med nu!

Imorgon kväll är det dags för I Form-loppet. Jag har lockat med mig vännen Lotta och ser mycket fram emot en rolig och svettig kväll. I Form-loppet tillhör egentligen inte något av de lopp då jag bestämt mig för att satsa på att komma sub50, men om känslan är god imorgon så ska jag kuta utan bara sjutton. Om inte sub50, så kanske ett pers i alla fall?

På torsdag är det dags för TSM igen och då står det snabbsdistans på programmet. Undrar vad kroppen tycker om det efter I Form-loppet? Sedan blir det nog två vilodagar för att på söndagen vara pigg på långpasset längs den röda linjen med start i Norsborg. Samling vid T-banan kl. 14.00!

I form för I Form

Vaknade tidigt idag och kände mig pigg! Lite känningar i benen, men inte så farligt som jag föreställt mig. Tog en skön återhämtningsjogg innan världen ens hade vaknat. Det duggregnade lite fint och jag hade nog tur, för sedan har det verkligen öst ner här.

Och vad gör man då en regnig söndag? Jo, man surfar runt och spontananmäler sig till trevliga lopp. Som I Form-loppet i Sundbyberg till exempel. Det sprang jag förra året när det var premiär för loppet. Pers blev det också, men efter det har jag förbättrat det en del. I år kommer jag ju satsa på nytt pers på Hälsloppet i slutet av den här månaden, men ett lite testlopp dessförinnan kan väl aldrig vara fel?

Någon annan som springer I Form-loppet den 17 augusti?

Glad efter förra årets I Form-lopp!

Långpass med nya löparvänner!

Tro det eller ej, men vi blev faktiskt sex stycken på dagens långpass! Först var det ju bara Lars och jag från TSM-träningen. Men så frågade jag Ingrid och Mats som jag träffade under Hornstull-Järnapasset. Och sedan lärde jag känna Sofia på vägen hem från TSM i torsdags. Och slutligen dök Mikael upp - han hade sett en inlägg jag gjort om passet på jogg.se! Det blev liksom tvärtom mot hur det brukar gå för de tio små pojkarna. Kul!



Här har vi Ingrid och Mats efter 14 km.



Kl. 13 möttes vi vid Mälarhöjdens T-bana med ryggsäckar, vätskebälten etc. Nu var det ju inte ett ultrapass vi skulle ut på, men trots att solen inte sken så var det varmt och vi behövde fylla på vätska hela tiden. Eftersom jag var "sammankallande" så var det också jag som var guide och vägvisare. De första sex kilometrarna är kanske de tråkigaste. De går parallellt med Häradsvägen, men jag tyckte de bara rann iväg hur snabbt som helst när jag hade möjligheten att prata med alla intressanta nya bekantskaper. Sedan känns det plötsligt som om man kommer ut på landet när vi följde Gamla Stockholmsvägen. Hästar och små stugor kantade vägen. När den slutar blir det en långa utförslöpa längs Masmovägen och sedan - PANG! - är man plötsligt inne på Max och dricker cola. Som det kan gå! :-) Här valde Ingrid och Mikael att bryta och jag säger tack för idag - det gör jag gärna om!

Ingrid och Mikael som valde att kliva av efter 14 sköna kilometrar.

Efter välförtjänt paus var vi fyra stycken som fortsatte och nu vände vi upp längs Mälarkusten. Här var det betydligt flera uppförsbackar och Lars och jag hamnade på efterkälken ibland. Men det här är också den vackraste delen av rundan och även om jag började bli trött så njöt jag av den vackra naturen och mälarvyerna. När vi hade kämpat oss upp för backen till Café Lyran sa Lars ben ifrån att de inte ville springá längre. Kramp i baksidan av låren efter alla backar.

De tappra löparna Lars, Sofia och Mats

Vi vinkade av Sofia och Mats som fick springa den sista kilometern själva, medan Lars och jag promenerade. Det var skönt! :-)  Knappt 23 kilometers löpning skrapade vi i alla fall ihop och det tycker jag vi ska vara jättenöjda med. När vi hade skilts åt vid T-banan hade jag dessutom förmånen att bli upplockad av Mats som faktiskt inte hade hunnit iväg från parkeringen ännu. Så jag fick lift den sista lilla biten hem och det gillade mina ben väldigt mycket!

Så jag säger tack för idag! Det var jätteroligt och jag gör gärna något liknande snart igen!

Och så den obligatoriska svettbilden!

Efter regn kommer sol!

Och nog har det varit sol i Stockholm den här veckan, men statusen i mina ben har varit regn. Jag vaknade i måndags med gruvligt ont på utsidan av vaderna. Mest vänster, men kunde även känna det på höger. På något sätt har det väl att göra med min gigantiska långpromenad i söndags i kombination med de nya "easytone"-skorna. Mycket kan jag tänka mig att utstå för att få lite rumpmuskler, men inte en veckas utebliven träning!

Hopp-san-sa!

Nåväl, idag är smärtan borta och glad i hågen traskade jag iväg till veckans TSM-träning. Korta intervaller stod på programmet. Tänkte att det måste väl ändå vara lindrigare än långa intervaller. Men så här efteråt är jag tveksam - det var grymt jobbigt. 15 x 40 sekunder i 3,45-tempo. De 15 intervallerna delades upp i fem serier med tre intervaller i varje. 40 sekunders vila mellan intervallerna och 80 sekunder mellan serierna. Den sista intervallen i varje serie skulle man kruta på lite extra eftersom man sedan fick dubbelt så lång vila. Jo du! :-)

Men som vanligt - underbart efteråt! Adrenalinet flödar och jag vill genast sätta igång med storprojekt i hemmet. Måla om vardagsrummet kanske?

Och angående lördagens långpass - nu är vi tre och en halv tappra löpare som kommer att samlas vid Mälarhöjdens T-bana kl. 13 för ett gemensamt pass. Häng på du också!