onsdag 30 november 2011

Simmar lugnt...

Började dagen i simhallen. Kanske kan bli en ny, god vana? 1500 meter blev det och det var riktigt skönt. Jag var där strax före 06.30 då de öppnade och det var en riktig liten kö. Gott om morgonpigga människor det finns! Som tur var skulle inte alla simma utan många valde gymmet och därför var det ganska lugnt i bassängen.

Trots simpasset var jag först av alla på kontoret! Så när folk droppade in satt jag där med självgod min och förkunnade hur hurtig jag är...

En annan rolig sak - jag har börjat sätta ner hälen först när jag går! Ja, jag vet att det låter knäppt att det ska vara en rolig sak, men så känns det definitivt för mig. Under två månader har jag satt i framfoten först och snedbelastat hela kroppen. Jag säger inte att det är helt smärtfritt att sätta ner hälen, men i det närmaste. Det är en punkt kvar där det gör hyggligt ont, men jag ser ljust på framtiden. Och så har jag börjat med lite specialträning för hälsporre som känns bra.

Kort sammanfattning: BRA DAG! :-)

söndag 27 november 2011

Adventssimning!



Regn och storm och ganska varmt idag. Inget adventsväder direkt. Men istället för att vara ute i stormen valde vi att gå till badhuset. Medan man och barn busade och lekte, lyckades jag faktiskt simma 1500 meter. Jag är ingen vidare simmare. Jag kan enbart simma bröstsim och det går verkligen inte fort. Men det är ganska skönt. Känns ju inte som träning, men avkopplande och skönt. Och så får man ju basta sen. Kommande veckor är många kvällar uppbokade för julbord och andra kundaktiviteter, men jag ska försöka klämma in lite simning och lite yoga.

Nästa måndag börjar Anders Szalkais marathonträning. Tyvärr tror jag inte att jag kan börja springa då, men man vet aldrig. Det är väl i adventstider som mirakel brukar ske?

lördag 26 november 2011

Bislett 24-timmars

Mirre på SM 100 km
Idag hejar jag på Miranda som springer 24-timmars i Norge. Hur cool som helst och jag är övertygad om att hon kommer överträffa sina egna förväntningar rejält. Loppet kan ni följa här. Så mellan allt pyssel med att plocka fram adventsprylar så tänker jag slinka förbi datorn då och då och kolla läget. Inatt däremot, under vargtimmen, kommer jag nog sova gott medan Mirre kämpar på. Heja heja!

fredag 25 november 2011

Ont som gör gott

Idag fick foten sig en rejäl omgång på Agilokliniken. Stötvågsbehandlingen gör ont, men jag tror faktiskt att den hjälper. Svullnaden hade gått ner sedan mitt förra besök och naprapaten uttalade sig i försiktigt positiva ordalag. Snart kan jag börja med lite övningar för foten. Rulla en tennisboll under foten till exempel. Och tennisbollar har jag ju gott om, så det ska ju inte vara några problem. Och stretcha vaden och hälsenan. Vi talade också om alternativ träning och det har jag ju sagt ett tag att jag ska börja med, men ännu har det inte blivit av. Yoga ska det nog bli och jag är faktiskt sugen på att prova Bikramyoga. Att yoga i 40-gradig värme måste ju mjuka upp alla muskler och leder, eller hur?

Jag berättade att jag anmält mig till ett 8-milslopp i april och då sa han bara att ja, då behöver jag väl hinna med några långpass innan dess. Det tolkar jag positivt!

torsdag 24 november 2011

Helsida i Femina

Helsida om böcker och löpning
Mamma ringde och sa att jag är med i senaste numret av Femina. Vilken tur att jag har en mamma med koll! Det var flera månader sedan jag fick några intervjufrågor i samband med att vi lanserade ett nytt bokformat, excess. Men sedan glömde jag bort det och blev nu glatt överraskad. För inte nog med att jag fick prata om böcker - det blev en hel del om löpning och löparprylar också! :-)

måndag 21 november 2011

Världens längsta marathonlopp!

Man kan ju fundera över vilket lopp det är? En mara är väl en mara oavsett var man springer det någonstans? Nix, där har ni helt fel! En mara är en mara om man springer den anvisade banan från punkt A till punkt B. Och det gör man tydligen inte på Marathon du Medoc - där springer man så vingligt att sträckan kan bli dubbelt så lång.


Ni måste klicka här, men kom tillbaka hit sen! Otroligt politiskt inkorrekt sajt, men jag kan inte låta bli att skratta. Hursomhelst, detta aslånga marathonlopp, där alla måste vara utklädda, fick jag i födelsedagspresent häromveckan. Roligt! Det går av stapeln den 8 september och jag springer tillsammans med Mats förstås. Tyvärr har han fått för sig att han ska bestämma vad vi ska klä ut oss till och upplägget är följande: Mats ska vara Elvis och jag ska vara Kinky Nurse!? Det låter ju galnare än själva loppet! Hmmm... undrar om det finns kompressionsnätstrumpor?

söndag 20 november 2011

Alternativ träning


Den här helgen har det funnits många sociala löparevenemang i Stockholm. Surt att inte kunna vara med.   Jag har ägnat mig åt alternativ träning istället. Lövräfsning! Osannolikt många löv faller varje år från våra sju fruktträd och två björkar. Vet inte hur många säckar det blev, men det var i alla fall skönt att vara ute och lite överskottsenergi lyckades jag också bli av med.

Den ofrivilliga vilan får mig att reflektera en hel del över träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Jag märker ju att det inte är träningen i sig jag vill åt. Jag har egentligen inga större problem med att inte träna. Jag menar, om det viktigaste hade varit att träna över huvud taget, så hade jag väl gått till gymmet eller simhallen. Nej, jag har istället kommit fram till att jag verkligen gillar att springa. Det är så skönt att bara låta benen gå medan tankarna fladdrar. Välgörande för kropp och själ helt enkelt. Jag gillar att springa ensam, men just nu är det mest de sociala bitarna med löpningen som jag saknar. Jag inser att löpningen faktiskt givit mig ett helt nytt socialt sammanhang som jag verkligen uppskattar.

Samma sak med tennisen. Det är inte enbart adrenalinkicken jag är ute efter, utan jag har genom seriespelet lärt känna nya människor i närområdet och det är ju alltid kul.

Men jag sitter inte enbart och surar över utebliven löpning - jag har ju plötsligt en massa tid att surfa runt och drömma om lopp och utmaningar. Och så mycket kan jag väl säga att 2012 verkar kunna bli ett riktigt roligt löparår. Fokus ligger på lite längre lopp och lite mer äventyr. Målsättningarna ska jag väl snart sätta upp här i högerspalten, men ännu ett litet tag behåller jag dem nog för mig själv...

Jag kollade min totala löpmängd för 2011 på jogg.se. 93 mil har det blivit. I september var jag säker på att passera 100 med råge och det hade verkligen känts skönt. Nu verkar väl det målet tveksamt. Nåväl, 93 mil är mer än förra årets 72 mil. Och 72 mil är betydligt mer än de sammanlagda 2 mil som jag lyckades prestera 2009. Det går framåt helt enkelt! :-)

tisdag 15 november 2011

När katten är borta...

...sköter Fröken Strävan ruljansen. Hela hösten har jag spanat på TEC100 - Täby Extreme Challenge. Utmaningen, som går av stapeln den 14 april, består i att springa 50 eller 100 miles. Sjukt långa och lockande distanser. "Anmälan öppnar inom kort" har det stått på hemsidan. Det finns endast 160 platser och de brukar ta slut väldigt fort. Jag blev orolig att anmälan skulle öppna precis när jag var bortrest och mailade till slut arrangören och frågade. Jo, anmälan skulle öppna dagen efter vi åkt iväg.


Jag hade ingen lust att ägna semestern åt att lurpassa på en dator, men fick hjälp av Fröken Strävan. Liksom jag har hon blivit mer och mer sugen på längre distanser och passerade 50 km i somras under Hornstull-Järna-evenemanget. Självklart måste nästa steg bli 50 miles.

Så nu är vi anmälda!!! 50 miles = drygt 80 km!! Vad har jag givit mig in på....? Ett äventyr kommer det att bli. Jag har kollat igenom anmälningslistan och glädjande nog kommer jag se en hel del kända ansikten. Skönt! Lars har slagit på stort och anmält sig till 100 miles!! Så modigt! Det tror jag att jag sparar till 2013.. ;-)

måndag 14 november 2011

På svensk mark

Efter två härliga semesterveckor är jag tillbaka i Stockholm. Jag har badat, snorklat, kört moppe kors och tvärs över en paradisö, hostat i storstadens avgaser samt spenderat lyxtid med brorsan och hans familj. En rolig och varierad semester med andra ord.

Sönerna är alltid pigga på äventyr!
Trots att vi har hittat på en massa saker, så har jag varit noga med att vila foten. Ingen löpning, ingen tennis. Tyvärr har det inte hjälpt och på dagens återbesök på Agilokliniken var jag nära att börja lipa när jag fick höra att det kommer dröja ett antal veckor innan jag kan testa löparskorna igen. Svullnaden har inte gått ner och jag ska nu ta ytterligare en Voltarenkur.

Så eftermiddagen har varit ganska deppig. Lite jetlaggad och allmänt låg har jag i princip lagt ner hela mitt löparliv. Jag såg alla härliga sociala långpass försvinna i fjärran, tog farväl av alla adrenalinstinna tävlingsögonblick och funderade på om knyppling är det enda som återstår för mig?

Som tur är så skiftar mitt humör snabbt och nu har jag istället bestämt mig för att göra allt för att inom en snar framtid vara tillbaka i löparspåret. Första punkten är tyvärr att hoppa av gruppspelet i tennisen. Jag var ju så glad över att ha kommit upp i division 2, men nu kommer jag boka av resterande matcher i serien och lyda doktorns order. Jag kommer även boka av den sociala tennistimmen med Katarina på torsdagsmorgnar under några veckor framöver.

Andra punkten är alternativ träning. Svårt. Jag springer ju inte för att träna, utan för att det är så roligt! Samma sak med tennisen. Samtidigt så är jag van vid att röra på mig och då är det frustrerande att plötsligt sluta träna. Så vad finns det för alternativ? Jag kan ju simma till exempel - det lär ju vara bra. Eller så letar jag reda på mitt gamla SATS-kort och testar spinning. Eller varför inte äntligen skaffa mig de där snygga överarmarna jag alltid velat ha? Möjligheterna på gymmet är stora, om än inte särskilt lockande.

Huvudsaken är ju att foten blir bra, för nu börjar planerna för 2012 bli mer konkreta och det kan bli ett spännande och äventyrligt löparår. Fortsättning följer!