måndag 31 december 2012

Spring ut det gamla året!

Idag har jag invigt alla mina löparrelaterade julklappar! Jag tog på underbyxorna i merinoull, yllestrumporna och gaiters och gav mig sedan ut på en lite längre runda än jag gjort på sistone. Det var så skönt att ta en annan runda och det var faktiskt väldigt skönt att springa över huvud taget. Eftersom mycket av snön har smält bort tog jag inte mina Icebugs och det var nog rätt val, men på sina ställen var det väldigt isigt så farten varierade verkligen under rundan.

Jag passade på att reka lite av banan för det sociala långpasset den 12 januari. Det är framför allt den första biten som går genom Västberga och Solberga till Älvsjö som jag ville kolla upp. Det blev drygt 16 km i 5.50-tempo. Skönt! Nu ska jag dra på mig glitterklänningen och fira in det nya året! Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!



söndag 30 december 2012

Följ med på långpass i södra Stockholm!

Först nu börjar jag inse att det endast är fyra veckor kvar till Marrakech Marathon och att jag under 2012 aldrig har sprungit så lite som i just december. Dags att ta nya tag alltså! Nu får det bli hyfsat mycket löpning de närmaste veckorna för att kunna ta det lite lugnare den sista veckan före loppet. Det är ju inte tal om någon storsatsning för min del, men jag vill ändå ha hyfsade förutsättningar att göra ett okej lopp.

För att försäkra mig om att få till ett långpass bjuder jag nu in alla hugade löpare till långlöpning den 12 januari. Vi samlas vid Liljeholmens T-bana (uppgång mot Tvärbanan) kl. 09.00 för att springa en runda på drygt 30 km. Rundan går via Årsta förbi Älvsjö och vidare förbi Långsjön och Gömmaren ner till Vårby. Så långt (18 km) är det asfalt. Därefter springer vi längs vattnet på grus och skogsstigar hela vägen tillbaka till Liljeholmen. Tempot blir kring 6.30 och det finns möjlighet att hoppa av längs vägen och åka kommunalt hem. Banan kan komma att modifieras beroende på väder och framför allt underlag. Ta med vatten, SL-kort och lite fikapengar.


Ungefär så här springer vi!

Meddela gärna i en kommentar här om du kommer! Och bjud gärna in vänner - the more, the merrier!

lördag 29 december 2012

Årskavalkad 2012

Ännu ett år lider mot sitt slut. Jag skulle kunna sälla mig till dem som säger att tiden går bara fortare och fortare ju äldre man blir. Men jag väljer i stället ett av min kloka mors ordspråk: Tiden går fort när man är lycklig! Och lycklig har jag varit under 2012 och året har gått väldigt fort! Men när jag nu sätter mig ner och går igenom löparåret så slås jag också av hur mycket jag har sprungit, hur många roliga lopp och långpass jag har fått vara med om. Här är ett axplock av dem:

Efter att under hösten 2011 haft stora fotproblem med plantar fasciit så började jag springa igen i januari 2012. Foten var så mycket bättre och jag hade svårt att trappa upp försiktigt utan gick nog ut lite väl hårt. Jag följde med Miranda när hon bjöd in till långpass runt ett extremt halt och isigt Stockholm. Roligt, men väldigt svårsprunget.


Stockholm runt med Mirre
 Helgen efter följde jag med en grupp med Mats D och Peter N i spetsen. Vi samlades vid Slussen och sprang 30 km i de södra förorterna. Jag var så lycklig över att vara tillbaka i löparskorna!

Raka vägen till Ättestupan!
Det plötsliga upptrappningen resulterade tyvärr i ont i såväl hälsena som knä, men jag kämpade på med både löpning och rehab.

Mycket mörkerlöpning blev det

 Sedan bjöd Roger in till att provspringa banan för Jubileumsmaran. Vi samlades i Rotebro och sprang halva sträckan, 21 km till Stadion. Kul att åter träffa många bekanta löparansikten.


Ingrid, Lars, Anna, Roger & Co.

 Jag tog en välbehövlig vila från löpningen under sportlovet. Uppe i fjällen ägnade vi en vecka åt skidåkning på både längden och tvären. På kvällarna i stugan gjorde jag tåhävningar och rehabade hälsenan.

Sol i spåret!
 Hemma i Stockholm hade jag fått en ny kollega som gillar löpning! Vi instiftade lunchjogg varje onsdag. I och för sig var det många onsdagar jag fick springa solo, men desto roligare var det när jag fick sällskap! :-)

Obligatorisk fotopaus på Västerbron

I mars fick jag chansen att testa TEC-banan tillsammans med Ingrid, Daniel och några andra. Plötsligt fick jag större respekt för den kommande utmaningen eftersom banan var nog så tuff. Tre isiga mil sprang vi och jag förstod att åtta mil är ganska långt...


TEC-banan here we come!
Sedan fick jag ont i knät och våndades några veckor innan jag visste om jag över huvud taget skulle kunna springa TEC. Fick hjälp på Specialistgruppen och kämpade på med knäövningar samtidigt som jag anlitade en PT för att träna bål- och benstyrka.

 Under påsklovet åkte vi ner till brorsan på Hallandsåsen och fick springa i fantastiska bokskogar. Morgonlöpning när den är som bäst. En morgon sprang vi ner från åsen för att köpa mjölk och jag kan lova att två kilometer uppför med fyra liter mjölk på ryggen kändes.

Glad påsk!

Den 14 april var det så dags för årets stora kraftprov! TEC 50 miles i Täby. Döm om min förvåning när jag vaknar upp till en snöstorm utan dess like! Jag hade kunnat föreställa mig TEC på många olika sätt, men inte detta. Det var värsta trafikkaoset att ens ta sig till Täby. Starten var uppskjuten ett par timmar eftersom det fallit ner stora träd på banan. Men den fantastiska tävlingsledningen kämpade på och kl. 12 gick starten. Som kraftprov är det nog det tuffaste jag gjort. Jag hade tränat en hel del på att springa långt, men jag hade uppenbarligen inte tränat tillräckligt på att äta under tiden. Efter sex mil blev jag akut illamående, fick frossa och tvingades bryta. Mycket glad ändå över att jag vågat testa och riktigt nöjd med min prestation.

Klart för start i TEC 50 miles

Fortfarande glad efter första varvet
Men här började jag nog krokna...
 Två veckor efter denna snöstorm var det i vackert vårväder som Mats och jag sprang den kortare varianten av Lidingö Ultra. Härliga 26 km tillsammans med glada löpare!

Mats efter 26 kuperade km
Lite spontant bestämde Mats och jag oss för att fira vår bröllopsdag med att springa Marathon i Prag. Mats var lite förkyld och jag hade sovit urdåligt, men i mål kom vi och glada var vi på vår 17e bröllopsdag!

Bröllopsdagspresent?

I maj körde Pocketförlaget all in på Vårruset! Alla sprang sina fem kilometer och sedan hade vi picnic i gräset. Lite kallt var det, men en rolig kväll!


Uppvärmning!

Nu var det slutspurten inför Stockholm Marathon! Det enda lopp i år där jag hade ett tydligt tidsmål: under 4 timmar skulle det bli. Många, långa träningsrundor blev det även om en illvillig förkylning störde de sista två veckorna före loppet. Men då fick jag istället vila mig i form.


Löpglädje!

 Den 2 juni var det dags! Efter TEC borde jag kanske förstått att det inte alltid blir som man tänkt sig, men jag var ändå inte förberedd på att springa 42 km i 4° och ösregn. En surrealistisk upplevelse, men jag klarade mitt mål och kom nöjd och lycklig (och kall) in på 3.58.05.

Snyggast på banan! :-)
Efter att ha uppnått målet på maran så blev hela sommarens löpning en enda lång lustlöpning! Fot- och hälseneproblemen så gott som försvann och även om mitt knä trilskades från och till var sommaren ett pärlband av underbar löpning. Mats och jag sprang Parloppet en junikväll och det var ett annorlunda och kul upplägg.

Parloppet!

Sedan var det dags för Jubileumsmaran. Mats och jag sprang tillsammans och det var ett upplevelselopp med alla människor i sekelskifteskläder etc. Roligt!


Dags för marathon igen!

Sedan följde löpning i Blekinge, Grekland och en hel del terränglöpning i södra Stockholm. Allt flöt på och jag började ladda för nästa stora grej: Black River Run!

Terränglöpning!


Kvalitetspass på Sätra

Bästa löpningen i barndomslandet Blekinge

I juli och augusti sprang jag mer än någonsin för att vara formtoppad den 18 augusti. Då var det dags för ett nytt försök på 50 miles. Denna gång på Black River Run i Västerås. Inga snöstormar denna dag och jag genomförde de drygt åtta milen på 10 timmar och 9 minuter vilket gav mig en bronsplacering i damklassen! :-)


Taggad före start!

Yes! 50 miles!

 Men inte blev det någon större löppaus efter det. Nej, redan veckan efter var det dags för Bellmanstafetten då jag faktiskt persade på 5 km! Precis som på Vårruset så var det Pocketförlaget som var laget, men denna gång fick vi bjuda in några gästlöpare. Mycket lyckad kväll.


Succé på Bellmanstafetten! :-) 

Nästa lopp var Hälsoloppet och här fick jag sällskap av kollegan Anna. Vi hade en jätterolig kväll även om jag, mycket snöpligt, missade mitt PB på milen med 2 sekunder när jag kom in på 48.25... Pers för Anna blev det dock!

Se så glada vi var efter Hälsoloppet!

 I början på september var det dags för en upplevelsemara igen. Mats och jag drog tillsammans med goda vänner till Frankrike för att springa Marathon du Medoc. Loppet går till historien som mitt livs jobbigaste lopp (tänk 36° varmt), men också som en upplevelse utöver det vanliga. 8000 utklädda, galna löpare som tror att det är en bra idé att kombinera ett marathon med en gigantisk vinprovning...


The King and I 

Veckan därpå fick jag med ett par timmars varsel överta Hannas nummerlapp till Stockholm Halvmarathon. Ett lopp som jag verkligen gillar och som alltid bjuder på Stockholm från sin allra bästa sida. Jag kände mig oövervinnerlig och kutade på med glädje som bränsle.

En spontan halvmara


Sedan var det dags att öka på terränglöpningen eftersom Sörmlands Ultramarathon hägrade. Men tyvärr  blev jag sjuk och kom aldrig till start. Några härligt geggiga träningspass tillsammans med Sofia blev det dock.


Hade nästan behövt flytväst

I november gav jag mig själv en utmaning som innebar att jag skulle springa varje dag denna månad. Pannbenet hårdnade och jag tycker nog att jag höjde min lägstanivå ett snäpp. Jag följde med Mats D på två härliga långpass i södra Stockholm, jag fortsatte med terrängpassen i Segeltorp och det blev en hel del transportlöpning från jobbet. Totalt 23 mil i november.


Dags för långpass!

Vackra löparstråk

Klafs, klafs!


Novemberlöpning!

Ska jag summera löparåret så har det inneburit fyra marathon, två ultralopp, en halvmara och ett helt gäng andra, mindre lopp. Plus ett stort antal sociala långpass, oräkneliga ensamma rundor och ett envetet transportlöpande från jobbet. Totalt ca 175 mil. Jag är otroligt tacksam för de här milen och all glädje de har givit mig på olika sätt. Det gäller både den sociala aspekten och min egen utveckling. 

Nu ser jag fram emot att fylla 2013 med nya, spännande upplevelser och önskar er alla ett glädjefyllt nytt år!

Gott Nytt ÅR!


Kan man bli förkyld i ögat?

Jag kände det redan igår. Att något var knas i kroppen. Men jag hade inte ont i halsen, vilket är min normala akilleshäl. Jag drack ingefärste och tänkte att en god natts sömn skulle fixa så att jag skulle kunna vara med på Årets Sista Långpass idag som jag så gärna ville. Fram emot eftermiddagen började det värka i höger öga och jag kände mig frusen och ruggig.

Jag tog ändå fram min Camelbak och packade ner de grejor jag ville ha med mig på långpasset. Hoppet är som bekant det sista som lämnar en...

Jag vaknade vid 02.30 med frossa och rejält ont i ögat. Kunde omöjligt somna om och efter att ha legat och vridit och vänt på mig ett par timmar gick jag upp. Mailade och avbokade långpasset. Trist. Lyckades slutligen somna om och vaknade först vid nio-tiden. Och självklart känner jag mig bättre nu. Ingen frossa eller så, men ett svullet och värkande öga. Konstigt.

Men istället för att sitta och sura över ett uteblivet socialt löparparty så tänker jag ägna mig åt något superroligt. Jag tänker återuppleva hela löparåret 2012 när jag skriver min lilla årskavalkad. Publiceras snart i en blogg nära dig... :-)

torsdag 27 december 2012

God fortsättning!


Hoppas att ni haft en lika bra julhelg som jag! Vi har haft huset fullt av släktingar och ägnat oss åt god mat och lekar. Mycket kul, men idag kände jag mig väldigt mätt och trött. Det är ju torsdag och det är min tennismorgon med Katarina. Men hon var bortrest så idag spelade jag med min son och min far. Tennismatch över tre generationer helt enkelt - jättekul! Roligt att sonen spelar så bra trots att han inte längre tränar tennis. Men han har lärt sig tillräckligt för att alltid kunna spela socialt och det är nog det viktigaste.

Sedan drog vi igång ett nytt julbord med absurt mycket mat och även om det var gott så kände jag på eftermiddagen att jag behövde komma ut och röra på mig. Det hade töat undan en del och sedan frusit på så med dubbar på skorna var det lättare än på länge att springa. Och även om julmaten skvalpade runt på ett oroväckande sätt i magen så var benen pigga och glada. Jätteroligt att komma ut! Tog min vanliga 6-kilometersrunda och det var länge sedan jag njöt så mycket av att springa den. Definitivt en god fortsättning för mig! :-)

måndag 24 december 2012

Jag måste ha varit snäll i år....

....för löpartomten kom med flera efterlängtade paket. Strumpor och underbyxor i merinoull samt schyssta gaiters för att slippa slask och grus i skorna. Längtar redan efter att prova dem!


Nu finns det inga ursäkter!

Men först ska jag smälta all julmaten... Det kan ta några dagar... :-) Under tiden önskar jag er alla en riktigt god jul!


God Jul!

lördag 22 december 2012

Nu känns det lite motigt...

...och jag vet faktiskt inte varför. Visst är underlaget segt och jobbigt, men jag brukar normalt inte ha problem med motivationen på grund av det. Kyla har jag heller inget emot och för närvarande är det bara några få minusgrader i Stockholmstrakten.

Vad kan det då vara? Jag stack ut på min vanliga 6-kilometersrunda här i förmiddags. Kändes ungefär som igår. Lite tungt, lite segt, helt ok, men ingen direkt lust. Harva på tycks vara det jag ägnar mig åt för närvarande.

Mats D uppmärksammade mig på detta inlägg om överträning. Intressant, men jag känner mig inte speciellt träffad. Kanske är jag bara bortskämd med "löplust"? Jag springer alltid för att det är roligt och även om jag ibland tränar mot ett speciellt mål eller lopp så är ju min motionärsnivå helt fri från press och stress. Det skulle i så fall vara om jag själv var en alltför hård coach mot mig själv, men eftersom jag aldrig tränar efter schema utan bara styrs av lusten så kan jag heller inte säga att så är fallet.

Äsch, det är nog inte så mycket att fundera kring. Om några dagar kanske solen skiner och hjärtat fylls av glädje och benen blir fulla med spring! :-) Hoppas att det känns så den 29 december för då är det dags för Årets Sista Långpass. Jag är anmäld och hoppas att orka hänga med ett par mil i alla fall. Vi kanske ses?


Försökte pigga upp mig med dagsljus och läppstift, men det gick så där.

fredag 21 december 2012

Årets längsta natt

Vilket dygn det här är! Först och främst ska ju jorden gå under idag (enligt mayaindianerna), men eftersom den inte har gjort det ännu och det i andra delar av världen redan är den 22 december så misstänker jag att jag istället för jordens undergång ska få genomleva årets längsta natt.

Och att mörkret sänkte sig tidigt la jag märke till eftersom jag hade spetsat in mig på en liten löptur i dagsljus idag. Men hur jag än gjorde så var klockan nästan halv fyra när jag kom iväg och då var det kört. Kört för dagsljus alltså, löpturen gick ju bra att genomföra ändå.

Det är faktiskt hela tio dagar sedan jag sprang och nu kändes det skönt att komma ut. Jag har spelat tennis ett par gånger under den här tiden, men det får man inte så mycket frisk luft av just nu. Det var moddigt förstås och gick inte speciellt snabbt, men mycket skönt att vara igång igen.

När jag kom hem hade barnen satt igång pepparkaksbaket och hela huset doftade både ljuvligt och juligt! Dan före dan före dopparedan! :-)


Årets längsta dag (nästan)

onsdag 19 december 2012

Morgonfundering

Men vart tog löpningen och träningen vägen? Från en oerhört intensiv träningsmånad i november till ett fullständigt intet?! Och det var inte alls planerat, men har egentligen känts ganska skönt.

Förra veckan slukades av otroligt mycket jobb, luciafiranden, avslutningar på barnens aktiviteter samt julplanerande. Den här veckan har jag inlett med en rejäl förkylning, men (knack, knack, ta i trä) den verkar lyckligtvis redan klinga av. Så förhoppningsvis är jag tillbaka i löparskorna i slutet av veckan.

Tills dess tänker jag beta av att-göra-listan på jobbet, grava lax, dricka glögg och fixa de sista julklapparna. Hoppas att ni njuter av vintervädret och inte drabbas av den allmänna konsumtionshysterin! :-)

På väg till jobbet - endast tomten är vaken...

tisdag 11 december 2012

Omotiverat tungt

 Idag var det dags att betala priset för att jag snålade och inte köpte något nytt månadskort på SL. Så redan igår kväll la jag fram alla löparkläderna, bredde en macka och packade ryggan med jobbkläder. När klockan ringde 05.45 gick jag upp som en zombie, drog på löparkläderna, åt en halv banan, borstade tänderna och var ute genom dörren strax efter sex.

Och det sa väl sägas att även om jag anser mig vara en morgonmänniska så är jag ingen morgonträningsmänniska. Men det var ju för sent att göra något åt det nu. Jag tryckte in lurarna i öronen och började springa. Det var inte så kallt och därför var det tungt och moddigt att springa. Kändes som ett steg framåt och två tillbaka hela tiden. Trots Icebugsen. Snön blåste snålt kring ansiktet och det var mörkt.

Över Liljeholmsbron
Men när jag väl hade accepterat att det gick långsamt så kunde jag ändå njuta av morgonen. Kom fram till kontoret vid sju och halvåtta hade jag hunnit duscha (i det nyrenoverade duschrummet - hurra!) och satt framför datorn med nybryggt kaffe och min medhavda macka.

Så långt var allt frid och fröjd. Men det skulle ju bli dubbelpass idag - jag skulle ju springa hem också. Några enkla lärdomar:

1. Tryck inte ner morgonens löparkläder i en väska och tro att de är torra när du ska springa hem på eftermiddagen.
2. Undvik om möjligt att ha världens tyngsta ryggsäck på dagens andra pass.
3. Tro inte att det är bra för löparmoralen att ha en tid att passa på fritids när du ska springa hem.

Jösses - det måste ha varit mitt livs tuffaste löprunda! Jag trodde jag skulle falla död ner. Underlaget var så tungt och segt och slirigt och det kändes hela tiden som om jag stod och stampade på samma fläck. Efter halva rundan var jag tvungen att inse att jag inte skulle hinna till fritids och fick ringa hem och be en storebror gå och hämta. Ryggsäcken (som jag är jättenöjd med) tryckte på magen så att jag kände mig kräkfärdig. Flera gånger fick jag stanna och bara stå stilla och andas. Lättnaden när jag sent omsider kom hem var oändlig.

Och då kommer vi till kärnfrågan - varför var det så himla tungt idag? Och varför är vissa pass helt enkelt omotiverat tunga? Svaret för dagens runda tror jag ligger främst i det ytterst tunga underlaget, men förstås också att det var dagens andra löppass och jag är inte alls van vid dubbelpass. Klart att det känns - men det var betydligt tyngre än vad jag tycker att det borde varit.

Nåväl - i morgon blir det T-bana - med eller utan SL-kort....

söndag 9 december 2012

Till Tomten

 Kära Tomten!

Jag är en mycket lyckligt lottad människa som så här i juletid inte har några större behov av materiella julklappar. Efter dagens kyliga löprunda är det dock några små saker som skulle glädja mitt sinne och värma mina kroppsdelar:

* Löparstrumpor i Merinoull

* Icebreaker Sprite Hotpant i Merinoull

* Gaiters

Skulle Tomten vilja slå på riktigt stort skulle jag inte bli ledsen för ett par Icebug Anima Bugrip strl. 37,5 eller ett par nya Adidas Adizero Boston 3, strl. 38.

Många hoppfulla hälsningar,

Louise

PS. Jag har varit mycket snäll hela året. DS.

lördag 8 december 2012

Friidrott och snabbdistans


Efter en hektisk jobbvecka med både studieresa och konferens kunde jag i morse konstatera att det inte blivit någon löpning på hela veckan. Så nog var jag lite sugen när jag vaknade till denna fantastiskt fina dag! Soligt och kallt och massor av snö. Men dagen var bokad för friidrottstävling med en av sönerna. Vi stack iväg till Sätrahallen och var där i princip hela dagen.


Snart dags för höjdhopp!

Den här gången var jag inte funktionär utan enbart hejarklack. Mycket roligt, även om sonen inte var helt nöjd med dagen. När vi kom hem hade tyvärr den vackra solen gått ner, men jag drog på löparkläderna och snörade på Icebugsen. Först en dryg kilometer uppjogg. Sedan - det jobbigaste jag - snabbdistans! Tryckte på för kung och fosterland trots det jobbiga underlaget. Slirade hit och dit och fick hoppa upp och ner på trottarerna för att parera för fotgängare och bilister.

Två kilometer gick bra. Den tredje med. Under den fjärde kilometern började jag krokna. Kände mig nästan illamående. Tvingade mig att fortsätta en femte kilometer men tvärstannade när klockan pep att den var till ändå. Snittfart 5.08. Får väl vara ok med tanke på underlaget. Jag var så slut att till och med nerjoggen kändes jobbig. Men nu kan jag inte vara annat än nöjd med mitt pass. Det ska bli mer sånt framöver!

Normal ansiktsfärgen före passet

onsdag 5 december 2012

Marrakech Marathon - here I come!

Tänk vad lite spontanitet förhöjer humöret! Idag är jag så himla glad trots att vi här i Stockholm har haft en extremt kulen snöstormsdag. Allt började när jag i förra veckan pratade med Martina Haag på vårt (Pocketförlagets) julmingel. Hon undrade vilket mitt nästa marathon skulle bli och berättade att hennes ambition är att springa en mara utomlands varje år på en ort där hon aldrig varit tidigare. Då lutade hon åt Loch Ness Marathon trots att den tyvärr går av stapeln mitt under bokmässan i september.

Några dagar senare messade hon och frågade vad jag trodde om Moskva Marathon. Jag kontrade med Luzern, men i förrgår svarade hon att nja, nu var hon mera sugen på Marrakesh och den går redan nu i januari.

Jag kollade in loppets sajt och det verkade helt klart intressant. I januari är det ca 20° i Marrakech och banan ska vara flack och hyfsat snabb. Låter härligt helt enkelt!

Med Martina går allting i rasande hastighet! Jag hade knappt hunnit mumla att det lät kul förrän jag fick ett sms om att hon bokat flygbiljetter till oss och två kompisar till och jag måste ge besked idag om jag skulle med eller inte! Men varför inte? Vi flyger billigt med Norwegian och jag är bara borta från familjen tre nätter. Kollade med maken som (aningen avundsjukt) sa "Kör" och sedan var det klart!

Till och med kungen är med....och hejar! :-)
Så roligt! Det gäller att ta tillfällena i flykten. Jag kommer nog inte ändra min träning direkt på grund av det här loppet utan fortsätter med ganska mycket mängdträning och förhoppningsvis några snabbare pass. Marrakesh får bli ett upplevelselopp - jag längtar redan!

Snål eller löpsugen?

I morse när jag kom till T-banan för att åka till jobbet hade mitt månadskort gått ut. Jag gjorde ett snabbt överslag som sa att jag kommer åka till kontoret ytterligare elva dagar innan jag går på julledighet. Kändes inte nödvändigt att punga ut med 790:- för 11 x 2 resor. Och vem har förresten sagt att man måste åka T-bana till jobbet? Man kan ju springa!

Det kanske blir dubbelpass i december?
Så jag köpte en remsa för 200:- istället så får vi väl se hur långt den räcker. Jag springer ju aldrig både till och från jobbet utan brukar nöja mig med att springa hem på kvällen, men det kanske får bli ändring på det nu? Det kanske är nu jag ska börja med dubbelpass? Den som lever får se. Men när jag tittar ut just nu så måste jag erkänna att jag är glad att det blev T-bana idag. Vilket busväder! Snön vräker ner och blåsten gör att den lägger sig i drivor. Känns till och med osäkert om vi kommer iväg på vår studie- och konferensresa imorgon. Chauffören (jag) kanske ställer in...

måndag 3 december 2012

Shoppa lopp!


När jag sprang Hälsoloppet i augusti insåg jag hur otroligt jobbiga och nästan smärtsamma millopp kan vara. Det är så pass kort att man verkligen måste ge järnet hela tiden, men ändå tillräckligt långt för att ge en nära-döden-upplevelse. Jag tror att det är därför jag alltid föredragit längre lopp. Långa lopp ger möjlighet till sträckor med återhämtning.

Men nu har jag ju börjat prata om att försöka springa kortare och snabbare och den senaste månaden har jag de facto sprungit lite snabbare än annars. Kanske dags att boka in några sådana där jobbiga nära-döden-uppleveleser? Sagt och gjort. Efter lite fundering och planering har jag i kväll anmält mig till



och



Om inte annat så blir det bra med några snabbdistanspass inför Sthlm Marathon i början på juni. Sedan vill jag självklart även springa Hälsoloppet i slutet av augusti. Jag funderar lite på Kungsholmen runt i början av maj, men har inte bestämt mig ännu. Har aldrig tidigare sprungit det loppet och det finns såväl halvmara som mildistans. Samtidigt så finns det så många andra roliga lopp så jag måste kanske prioritera. "Man kan inte dansa på alla kalas" säger min mamma och kanske har hon rätt.

Hursomhelst - nu är jag anmäld till fyra olika lopp 2013. Ett ultralopp, ett marathon ocvå millopp - känns som en bra början! Vilka lopp ska du springa nästa år?

söndag 2 december 2012

Solsken i blick!

Vilken fantastisk dag vi har haft i Stockholm i dag! Sol, blå himmel och knastrig kyla! Jag hade nog tänkt vila minst en dag till från löpningen, men kunde förstås inte motstå en liten runda när solen stod som högst.

Vilken vintervärld!

På med långkalsongerna och lite till och sen iväg. Tog min vanliga korta runda som är sex kilometer och relativt flack. Jag hade ingen särskild plan för passet utan ville bara njuta av solen och dagsljuset. Efter två kilometer kollade jag klockan och såg att jag snittade på strax under 5.30-tempo. Alltså - jag HAR nog faktiskt höjt min lägstanivå! Fortsatte rundan och tryckte kanske på lite extra när jag närmade mig hemmet. Landade på ett snitt på 5.19. För något år sedan skulle jag nog klassa det som snabbdistans för mig. Valde dock att registrera passet som ett distanspass, med baktanken att jag ska försöka öka mitt "bekvämlighetstempo" och på sikt kanske bli aningen snabbare.


Solsken i blick

Sedan hem och baka lussekatter med barnen. De blev riktigt mumsiga! Hoppas ni har haft en lika skön helg som jag!


Men vem har tagit en tugga?!