tisdag 31 juli 2012

Dubbla löppass

För första gången någonsin har jag sprungit två gånger på en dag. Först lunchjoggen och sedan passade jag på att springa hem från jobbet. Löparkläderna fanns ju redan där och regnet hade dragit vidare så det var så där härligt klar luft när jag gav mig iväg från kontoret.

Jag hade en större ryggsäck en vanligt och den satt tyvärr inte särskilt bra, men jag tog det lugnt och betade av kilometer efter kilometer. Jag är verkligen inne i något sorts flow när det är så roligt att springa! Det känns hyfsat lätt och jag vill bara fortsätta - hoppas det håller i sig! :-)


När jag kom hem låg det ett stort kuvert från Marathon du Medoc i brevlådan. Spännande! Det börjar bli dags att förbereda sig, men först kommer ju Black River Run, så Medoc får allt vänta lite på min uppmärksamhet.

Nu är i alla fall träningen i juli slut och jag landar på ett rejält mängdrekord när det gäller löpningen. Nästan 22 mil mot tidigare bästa månad på 17 mil! Det går bra nu! :-) Imorgon blir det dock löpvila. Jag ska försöka börja morgon med lite simning och det blir nog cykling fram och tillbaka till jobbet, men löparbenen ska få vila ända till på torsdag kväll då det förhoppningsvis blir intervaller med Hanna. Det ser jag fram emot!

100 mil!!


För första gången i mitt liv har jag sprungit 100 mil på ett år! Och ändå är vi fortfarande bara i juli! Förra året var jag bra nära att komma upp i 100 mil, men problemen med hälsporren satte p för det.

Det var dagens lunchjogg som fick mätaren att tippa över 100-strecket. Jag kände mig egentligen lite stel efter gårdagens terrängpass och skavsåret på hälen var ju inte direkt bättre. Men jag tog mina största dojor som går upp lite högre och inte trycker alls på hälen. Anna och jag stack iväg strax före tolv och den lilla olust jag hade känt inför passet försvann direkt. Det var ju härligt! Vi tog Riddarfjärden runt som vanligt, solen sken och jag fick nästan lite Runner's High där över Västerbron.


Men det var nog tur att vi inte stack iväg en timme senare, för nu öser regnet ner och det mullrar oroväckande i fjärran. Så nu sitter jag inne och njuter av mina hundra avverkade mil... :-)


måndag 30 juli 2012

Back in business

Semestern avslutades med en helg i Skåne. Vi firade mina föräldrars guldbröllop och det var roligt att träffa hela släkten. Dock blev hemresan inte riktigt som planerat. Tåget pajade i Alvesta och efter lång väntetid fick vi sedan åka buss hela vägen till Stockholm. Inte riktigt så som jag hade tänkt mig min sista semesterkväll direkt.

Nåväl - idag kom jag tillbaka till verkligheten! Kontoret fanns kvar och det var riktigt roligt att sätta igång igen. Men det är ju också roligt att sätta igång med lite mer genomtänkt träning. På semestern blev det ju helt på känsla - och när jag tänker efter så är det väl så jag brukar fungera för det mesta.

Två dagars löpvila gjorde att jag jag var supertaggad att sticka ut efter jobbet. Jag bytte om och fyllde två flaskor till vätskebältet och stack iväg mot terrängspåren i Segeltorp. Det är 4 km dit och jag sprang alldeles för snabbt. Men det var så härlig! Benen var pigga och det enda som störde var mitt skavsår på hälen.


Framme i Segeltorp kastade jag mig ut på det gröna spåret som är 10 km långt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är riktigt tuff terräng! Och riktigt rolig! Jag hoppade och skuttade över rötter och stenar och alla små muskler i vristerna fick arbeta ordentligt. Det går inte fort i terrängen, men det är faktiskt otroligt härligt!


Jag känner att jag är i bra form nu. Lite problem med knä och skavsår, men flåset är bra! Och det är himla kul att träna! Efter 10 km i terrängen joggade jag hem de sista 4 km.Totalt 18 km - jag är mycket nöjd! Nu gäller det ju att formtoppa inför Black River Run den 18 augusti. Planen är relativt hård träning nu i 10-12 dagar och sedan nertrappning inför loppet. Ska försöka köra lite alternativ träning också i form av styrketräning och förhoppningsvis lite simning.


När jag kom körde jag ordentlig stretch och sedan god middag. Skavsåret på hälen blev ju tyvärr inte bättre av dagens pass - en rejäl blodfylld blåsa nu... Hoppas den inte kommer ställa till problem för den kommande träningen, och framför allt inte morgondagens lunchpass tillsammans med Anna.


torsdag 26 juli 2012

Långpass!

Hemma i Stockholm igen. Vi kom hem sent natten mellan tisdag och onsdag och onsdagen blev därför en vilodag. Vilodag betyder i det här fallet tvätta, stryka och handla i en aldrig sinande ström. Men det var det helt klart värt eftersom vår vecka i Grekland var så himla lyckad.

Idag var det dock dags för långpass. Mats och jag stack iväg på förmiddagen och hade bestämt oss för "24-kilometaren". Den går först ganska tråkigt längs en stor väg, men svänger sedan av och man kommer oförmodat ut på rena landsbygden. Sedan ner mot Vårberg och Spendrups för att sedan följa vattnet norrut mot målet hemma.

De första 7-8 kilometrarna gick ganska bra. Det var ganska varmt, fast det mest var mulet. Efter 14 km tog vi vätske- och stretchpaus. Välbehövligt för nu började det kännas tyngre. Smärtan i knät gav sig tillkänna och kanske har jag inte stretchat lika duktigt under Greklandsveckan.

Stretching i Vårberg
Efter pausen började det gå rejält uppför. Jag hade varit nöjd med att snitta på strax under 6-minuterstempo hittills, men nu gick det långsammare. Å andra sidan är den här biten mycket vackrare och mera njutbar så man får väl stå ut med lite backar. När vi hade kravlat oss upp till vägen efter Lyran och endast 1,5 kilometer återstod var jag helt slut. Fick stanna och andas och dricka igen. Sedan bet jag ihop och ökade tempot den där sista biten! Så skönt att slutligen komma hem. 24 km i 6,12-tempo blev facit. Det innebär att juli kommer bli min bästa mängdmånad genom tiderna! Knappt 18 mil hittills och det kommer säkert bli över 20 mil innan månaden är slut. Känns bra! Någon annan som sprungit långt idag? Och kanske helst med lätta ben?! :-)

söndag 22 juli 2012

Morgonjogg längs Acharavi Beach

Vi tog en sista-minuten-resa till solen. Utbudet var litet och vi hamnade på Korfu i den grekiska övärlden. Underbart! Vi bor på ett härligt ställe nära både strand och restauranger. På morgnarna går Mats och jag upp och joggar medan barnen fortfarande sover. Då är det riktigt behaglig temperatur. Sedan blir det snabbt jättevarmt och man kan inte göra något annat än att bada i poolen eller i de salta vågorna. Vi njuter för fullt!

tisdag 17 juli 2012

Haren och igelkotten

Hela idrottsplatsen för mig själv
Jag vaknade tidigt idag och kände löpsuget. Kroppen verkar ha återhämtat sig snabbt efter maran. Drog på löparkläderna och tuffade iväg mot Sätra redan vid 06.30. Egentligen är jag inte någon morgonjoggare, men idag var det härligt. Sätra låg öde i solen förutom en hare som skuttade fram på den röda tartanen. Den blev rädd så klart och jag hann inte fotografera den. Jag kom att tänka på sagan om haren och igelkotten som skulle tävla om vem som var snabbast. Idag var det tydligen jag som var igelkotten, men jag fuskade åtminstone inte utan var hemma igen efter drygt åtta sköna kilometrar. Någon annan som fått njuta av en morgonjogg idag?

Resa genom livet med lätt bagage?
Och nu är det dags att packa! Tveksam till om det kommer bli så mycket löpning, men skorna får följa med i alla fall. Ha en bra dag!

måndag 16 juli 2012

Blå tår eller röda?

Blå eller röda - det är frågan?
Ända sedan jag började springa på allvar för två år sedan han jag kunnat vara glad över hela tår och tånaglar. Inga blåa naglar och framför allt inga tappade naglar. Det verkar ju annars vara någon sorts lag att man ska tappa sina tånaglar för att kunna kalla sig löpare.

Men antingen har jag haft tur eller också har jag inte varit någon riktig löpare? Det hände dock någonting under TEC i våras. Båda stortånaglarna fick sig liksom en "fläck". Något sorts tryck ser det ut som. Det har inte stört mig och inte någon annan heller eftersom fötterna ständigt varit nerstoppade i strumpor och stövlar.

Efter lördagens jubileumsmara tog jag dock en ordentlig översyn av fossingarna och bestämde att på sommaren får blånaglarna allt vara röda. Nu kommer de att få titta fram i sandalerna och se hela och fina ut! Vad säger ni - är man en löpare om man har tio tånaglar?

söndag 15 juli 2012

Soft söndag

Idag är jag dagen-efter. Dagen-efter-marathon. Och det är en mycket behagligare känsla än den man normalt förknippar med dagen-efter. Jag går omkring i ett stilla lyckorus och tillåter mig att göra ingenting. Ovanligt för en lutheran som jag. :-)

Kroppen är förvånansvärt fräsch. Inga känningar i knät alls! Några små blåsor på fötterna och en lätt känning i höftböjaren är vad som vittnar om gårdagens äventyr. Och en ofantlig aptit förstås. Har ätit mest hela dagen. Riktig mat. Avslutade på kvällen med en riktig delikatess - nykokta rödbetor med smör!

Primörer med extra kraft?
Dessutom råder det ju någon sorts rödbetsjuice-feber i löparkretsar för närvarande, så vi får se vad denna rätt kan ha för effekt på kommande löpning? Någon som vet vad de ska vara bra för?

Jubileumsmaran - ett upplevelselopp!

Så var årets tredje mara avklarad! Ett härligt lopp på många sätt även om det inte blev som vi hade tänkt oss. Vi gjorde oss i ordning och gav oss iväg till Stadion i god tid. Mats hade satsat på tidstypisk outfit, medan jag körde i vanliga löparkläder anno 2012. Dock hade jag fått till en tjusig håruppsättning som höll alla 42 kilometrarna.

Laddade för en upplevelse!

En från 1912 och en från 2012...
På Östermalms IP och inne på Stadion var humöret på topp! Det märktes verkligen att folk gjorde det här för upplevelsens skull och inte för att prestera en bra tid. När det är Sthlm Marathon är det en annan nerv och även mer stress och hets jämfört med igår. Nu var folk väldigt tillbakalutade och välvilliga mot varandra. Vi var i sista startgruppen och slutligen var det vår tur att ge oss av till 50 muskötskott! Kul!

Vi hade bestämt att springa tillsammans och vi tog det lugnt i början. Det var ganska varmt och kvavt, men ibland kom det svalkande vindpustar. Vi låg i 6.10-tempo och njöt. Första milen passerade enkelt. Vid 16 km fick jag plötsligt ett obehagligt skavsår på vänster häl. Otippat! Vi stannade och jag försökte fixa det bara genom att justera strumpan något, men det blev inte så mycket bättre. Vi sprang på och nu efteråt funderar vi på om det var detta första stopp som fick Mats att tappa sugen lite. För nu gick det mycket trögare för honom.

Vi kom fram till vändplatsen och då ropade speakern "Och här kommer en löpare i blommig kjol. Det är Louise Bäckelin från Mälarhöjden!" Härligt! Jag lyfte armarna och sprang runt vändplatsen och kände mig som loppets vinnare! Tänk vad en sån liten grej kan lyfta en. Nu hade jag fullt med energi och sprang på helt obehindrat. Förstod inte vart Mats tog vägen. Jag stannade och väntade och till sist dök han upp. Han hade fått värsta kolhydratdippen! Faktiskt lite märkligt, men det var inte mycket att göra. Jag försökte peppa, men det gick mycket långsamt framåt för honom. Då passade jag på att springa in i ett sjukvårdstält och få ett skavsårsplåster medan Mats fick en chans att komma ikapp och även andas ut lite. Från 25-35 km gick det långsamt för oss, men vi hade det bra ändå. Mats stannade och fick massage för sina stela lårmuskler. Ibland sprang jag före, men vid varje vätskestation väntade jag in honom. Jag tror jag var lite enerverande för de andra för nu var vi i en stor klunga där de flesta blandade gång och löpning. Jag sprang och sedan stod jag stilla och väntade. Till sist var det en finne som vid en vätskestation uppgivet utbrast: "Du! Igen!" :-)

Mitt knä fungerade mycket bra igår! Jag är så glad! Jag hade i och för sig smetat på Voltaren och även tagit en tablett, och löpningen funkade mycket bra ända fram till 34 km. Då fick jag lite känningar, men de gick faktiskt över efter en stund. Hoppas, hoppas att det är på bättringsvägen!

Så jag sprang mest omkring och var glad. Glad för mitt knä och för att det var schysst löparväder och för att det var så härlig stämning. En sak som jag funderade över var varför det är så dåligt med mat på loppen. Efter några timmar var jag helt äcklad av söt sportdryck och dextrosol. Jag ville ha köttbullar! Det här ska jag lägga på minnet till nästa ultra. Köttbullemackor ska jag ha med mig! Vill absolut inte ha något sött. Vi fick bananer igår i och för sig och de var ok, annars var allt sötsliskigt. Och ja, jag förstår att det ska ge snabb energi, men jag var faktiskt helt illamående när jag kom hem.

Nåväl, vi kämpade på och närmade oss målet. Jag undrade om Mats ville ta den kortare slingan (40.075 meter istället), men han blev nästan förbannad när jag föreslog det. Så in på Stadion och sedan ut igen... De sista två kilometrarna lyckades vi dock öka tempot något och efter 4 timmar och 58 minuter kunde vi slutligen springa hand i hand över mållinjen! :-)

Skönt! Vi fick lite "champagne" och skålade för vår målgång. Sedan till Östermalms IP för att hämta överdragskläder och stretcha. Alla var på strålande humör och det var en härlig känsla!

Marathonfrisyren hade klarat sig!
Summa summarum hade vi en härlig dag! Jag har fått några blåsor på fötterna, men känner mig annars tipp topp! Mats konstaterade att han behövde ladda med mer kolhydrater (semestermaten har mest bestått av grillat kött och sallad och en hel del gott vin...), men idag känner han sig relativt återhämtad. Ja, helt enkelt en jätterolig dag - synd att det dröjer 100 år till nästa gång! :-)

Vinnarna!


fredag 13 juli 2012

Den märkliga Jubileumsmaran

Ja, vad är det för märkligt med Jubileumsmaran? Den har liksom bara smugit sig på utan att jag har funderat nämnvärt över den. Jag har inte ens anmält mig själv utan det var maken som slog till på två anmälningar när han ändå gjorde sin egen. Inte för att jag hade något emot det - absolut inte. Men i år har jag fokuserat på Sthlm Marathon och sedan att vi skulle gör ett "event-lopp" på Marathon du Medoc.

Nummerlappsutdelning
Men idag var det alltså dags att hämta ut nummerlapparna och hela familjen begav sig iväg i ösregn mot Stadion. Men när vi väl var framme klarnade det upp och blev soligt och fint. Kanske ett tecken?
Mats och jag ser det här som "ett socialt långpass med service" och ambitionen är att ha roligt och att komma i mål. Vår avsikt är att springa 42.195 meter och inte 40.075 som det var 1912. Fast jag kan tänka mig att det kommer kännas tungt att springa UT från Stadion utan att ha gått i mål för att traggla ytterligare två kilometer.

Jag har heller inte funderat över klädsel. Tidsenligt klädsel premieras, men jag har inte funderat alls i de banorna. Eftersom kvinnor inte fick springa 1912 var min första tanke att vara så kvinnlig som möjlig på detta lopp, men nu ikväll känner jag mest att jag kommer ta på mig några löparkläder som jag vet att jag känner bekväm i. Skorna kommer dock bli mina nya Karhu. Är hittills mycket nöjd med dem och kommer att återkomma inom kort med en recension.

Nåväl, nu ska jag väl försöka lägga mig i tid och sova gott och länge. Tyvärr inte min bästa gren... Vi är sista startgruppen, kl. 14.28. Heja på oss! Och lycka till imorgon alla löpare!

onsdag 11 juli 2012

Lata dagar och snabba ben

Vi kom hem igår efter några underbart lata dagar på Åland tillsammans med stora delar av släkten. Vi spenderade första kvällen i Mariehamn, men flyttade sedan till ett helt fantastiskt ställe, Björnhufvud Bed & Breakfast som jag gärna vill göra reklam för. Så vackert, fridfullt och underbart välskött.

Engelsk gård på Åland!
Vi bodde här i två dygn och njöt av omgivningarna, havet, morgonjoggen, maten och den trevliga samvaron. Letar ni efter ett ställe med guldkant så åk till Björnhufuvd!

Idag har vi firat sonen som fyller 16 idag med sång och tårta! På eftermiddagen åkte dock släkten hem till västkusten, sonen kidnappades av kompisgänget och jag såg en möjlighet att hinna med en liten springtur. Elias, som fortfarande känner nyhetens behag med sin fina cykel, hängde med. Jag hade tänkt att ta en uppjogg bort till Sätra och sedan springa intervaller. Därför tog jag bort km-tiden på min Garmin, för den blir ju lite missvisande när man springer intervaller.

Uppjoggen gick dock ganska fort eftersom jag var tvungen att hänga med i Elias cykeltempo. När vi väl kom fram till Sätra ändrade jag mig och slog aldrig om klockan till intervaller, utan fortsatte på uppjoggstiden. Hursomhelst - lite synd att inte kunna få fram exakta km-tiderna för det gick ovanligt fort idag, men ändå - så roligt att spring lite fort!! Det var en hel del folk på Sätra. Elias väntade på mig och jag sprang tio varv. Tänkte att det skulle bli 2 km uppjogg, 4 km snabbdistans och sedan 2 km nerjogg. Det var kul! Knät var ok! Solen strålade! Vad mer kan man begära?

Tjoho!
De fyra snabba kilometrarna måste ha legat på mellan 4.30- 4.50! Totalt sprang jag 8 km och snittade på 4.59-tempo. Jag är så nöjd! Och jag hade roligt! Blev dessutom lite peppad inför Jubileumsmaran som jag hittills inte känt mig så laddad för.

Cyklist och löpare

Elias cyklade 4 km och det var ju inte så dumt det heller. När vi kom hem åt vi upp födelsedagstårtan!

Klocktårtorna var snyggare innan barnen blev tonåringar!

fredag 6 juli 2012

En dag i Stockholm

Ja, vad kan den innehålla? Vi kom hem igår eftermiddag och åker igen tidigt imorgon bitti. Jag har tvättat åtta maskiner tvätt, handlat och fixat inför kvällens släktmiddag, men också klämt in mitt sista träningspass med PT-Viktoria. Nu flyttar hon till Östersund. Jag fick ett träningsprogram som jag ska försöka klara av på egen hand, men har förstås också möjligheten att fortsätta i höst med en annan PT.

Favoritspår
Det var tufft idag i alla fall och när jag kom hem ville sonen ut på ett terrängpass. Det tackar man ju inte nej till! Så vi körde bort till terrängspåren i Segeltorp / Långängen och sprang 5 km. Roligt att få sällskap och jag tror att han gillade det!

Svettigt, men roligt!

Nu nu är det väl dags att ta tag i packningen igen. Det blir Åland den här gången. Hoppas på några sköna löppass, men snart är det väl dags att trappa ner inför Jubileumsmaran.

onsdag 4 juli 2012

Långt och lyckligt

Ja, det börjar väl bli tjatigt, men oj vad jag älskar att springa här i Blekinge skärgård! Idag blev det ett långpass på drygt 21 km över två av öarna. Tempo 5:49.

Vindlande stigar
 Jag har faktiskt sprungit knappt 49 km de sedan jag kom hit. Imorgon blir det bilkörning igen = vilodag.  Men vilka underbara miljöer! Vindlande stigar, gamla vackra torp, havet som glittrar - vad mer kan man begära? Kanske ett helt friskt knä? Ja, det vore väl det enda. Men idag höll det sig lugnt i nästan 15 km innan det började knorra och det är helt klart en förbättring.

Sköna grusvägar
Om tio dagar är det dags för Jubileumsmaran. Jag känner mig helt klart grundtränad så att det räcker. Det är enbart knät som oroar mig något. Men Jubileumsmaran är faktiskt inget viktigt lopp för mig. Men det ska förstås bli kul!

Havet som glittrar
 I eftermiddag har vi ägnat oss åt femkamp. En strid på liv och död över generationerna. Mycket spännande! Och en sak kan jag ju avslöja - utmana inte mig på en skyttdeduell! :-)

Schysst träffbild!

tisdag 3 juli 2012

Stretching with a view

Ännu en solig härlig dag i skärgården. Väldigt mycket badminton, lite bad och en långpromenad längs kusten på jakt efter vrakgods. Hade egentligen tänkt vilodag idag, men eftersom mellansonen kunde tänka sig en liten löprunda så ville jag gärna hänga på. Som alltid när han är med så blir det lite snabbare tempo än annars. Å andra sidan blir det inte så långa rundor. Vi var tillbaka efter knappt fyra kilometer i 5.15-tempo. Skönt!

Den här bilden tycker mina barn är alltför "skämmig" att lägga ut på bloggen... :-)
Sedan var jag duktig och körde rejält med knästretch och rehab. Inbillar mig att knät är aningen bättre, men jag är inte säker. Det är väl bara att kämpa vidare.

Lägg märke till min snygga T-shirt-bränna...
Imorgon hoppas jag på långpass. Det beror väl på väder och övriga planer. Blir det kanonväder så sticker vi kanske ut med båten igen och då kan det bli svårt att få till ett långpass. Men det är i alla fall ambitionen. Och så avslutningsvis en liten bild på Elias speciella badteknik...


måndag 2 juli 2012

Från ö till ö

Hoppas ni har haft en lika härlig sommardag som jag! Vaknade till blå himmel och strålande sol. Frukost med havsutsikt och sedan packade vi en picknick-korg och drog iväg med båten.

Blå, blå vindar och vatten...

Många olika farkoster

Inte var det varmt!
Vi åkte iväg i den Blekingska skärgården. Stannade på Ytterön och åt lunch, promenerade och en del av oss badade. Verkligen underbart skönt! När vi kom hem var det dags för en liten löprunda. Jag hade hoppats få med någon av sönerna, men de ville hellre spela badminton och jag fick sticka iväg ensam. Och för första gången sprang jag faktiskt över bron till den lite större grannön - Sturkö. Märkligt att jag aldrig gjort det tidigare. Jag sprang på gamla stigar där jag cyklat en del som barn. En del var sig likt, annat var förändrat. Två stora vindkraftverk har till exempel vuxit upp längs en liten stig mitt inne på ön.

Vackra vyer

Bästa löparstigen?
När jag kom ut på landsvägen tog jag in höger vid skylten "Svärmhallen". Dit måste man springa så klart! Exakt var själva hallen är förstod jag inte, men man kan nog svärma längs hela vägen, för det var en vacker väg, delvis längs vattnet. Sedan tillbaka över bron till "min" ö. Drygt tio kilometer fyllda av sommarlycka!

söndag 1 juli 2012

Att springa på världens bästa ö

De senaste två dagarna har jag mest kört bil och ätit godis. Tog med de två yngsta barnen och körde ner till Göteborg i fredags där vi tog färjan till Kiel. Hade en skön kväll på båten med god mat och mycket Harry Potter-läsning. I Kiel fiskade vi upp äldste sonen som varit där i två veckor och brände sedan raka vägen till Tjurkö - bästa ön i världen och den ligger i Karlskrona skärgård. Vi kom hit igår kväll efter en lång dag i bilen och det fanns inte tid till mycket annat än att laga middag och sedan lägga sig.

Imorse vaknade jag till smattret av regn och lusten att ge mig ut att springa avtog. Annars är det här faktiskt bästa platsen i världen att springa på. Men efter frukosten klarnade det upp och jag kunde inte hålla mig hemma längre. Sprang iväg längs de välkända stigarna. Stora vattenpölar och ganska lerigt. Luften var så där klar som den kan vara efter regn och benen pinnade på alldeles obehindrat. Ut på andra sidan av ön och ner till hamnen. Vände och sprang tillbaka en bit för att sedan bege iväg till den nordligaste punkten på ön. Det var så himla skönt!

Ön är inte så stor och under de dryga 13 km jag sprang hann jag med att se de flesta delarna av den. Skönt att se att allt var sig likt! :-) Här slappnar jag av och njuter av att göra allt och ingenting. Mycket bra början på semestern helt enkelt!

Här vill jag vara!