tisdag 25 september 2012

Medan andra laddar...

...för Lidingöloppet eller kanske Berlin Marathon joggar jag långsamt runt Riddarfjärden. Stockholm är grått och det blåser snålt över Västerbron. Jag passerar alla hänglås och ler lite åt romantikens uttryck.

Kålle <3 Ada?
På kontoret väntar mig de sista frenetiska timmarna. Inkorgen ska så gott som tömmas, biljetter och bokningar ska printas, scheman ska gås igenom och självklart måste veckans tilltryck granskas.

Jag joggar vidare och funderar över om jag är lite avundsjuk på alla som ska springa lopp i helgen. Nä, det är jag nog inte. Bokmässan är så djupt rotad i mig sedan många år tillbaka att jag aldrig reflekterat över Lidingöloppet. 2008 sprang jag Lidingö Tjejlopp för att få ihop min tjejklassiker, och det var svårt nog att missa mässans sista kväll. Aldrig mer! :-)

På vägen tillbaka mot kontoret har jag vinden rakt emot mig, och konstigt nog får det mig att springa snabbare. Jag rundar stadshuset och ökar takten ytterligare över bron till Riddarholmen. När jag flåsande stannar utanför jobbet håller jag på att få en järnbalk i huvudet.

Se upp?
Är det ett omen? Jag klarar mig in på kontoret och efter racerdusch och skrivbordslunch sätter jag igång. Kroppen är lätt och tankarna klara. Punkt för punkt betar jag av på listan. En gråmulen jogg kan göra underverk!

Och till alla bokälskare säger jag bara: Monter B05:42 - VÄLKOMNA!

måndag 24 september 2012

Måndagskväll

Förkylningen har inte velat släppa riktigt. Jag trodde att jag var i princip frisk när jag gick och simmade i fredags, men jag hade tydligen fel. Jag har varit hemma och tagit det lugnt hela helgen och inte tagit ett enda litet löpsteg. Jag tycker de är lite svårt att avgöra när man är tillräckligt frisk för träning. Jag har lite hosta och är tät i näsan på morgonen. Och så känner jag trött och svag när jag går upp för trappor och det är väl just den känslan som gör att jag blir tveksam. Några hostningar tror jag nog att man kan springa på, men när man blir matt av en trappa så är det värre. Vad har ni för kriterier när det gäller träning och förkylning? 

Att inte kunna träna och varit mer frustrerande en vanligt eftersom veckan som börjar idag är årets mest arbetsintensiva och träning är i princip utesluten. Det är nämligen dags för årets bokmässa i Göteborg. Jag reser dit på onsdag morgon och sedan går allt i ett tills jag kommer hem vid midnatt på söndag kväll.

Vi brukar ha fullt tryck i vår monter och jag säljer böcker från morgon till kväll. Sedan får man köra ombyte à la Stålmannen och rusa iväg på trevliga kundmiddagar som följs av branschhäng på Park. Nästa morgon öppnar mässan klockan 09.00. Och nästa morgon också. Och nästa...

Haha, ja, det hörs att jag är lite ambivalent. Men det är jag alltid så här dagarna före avresa. När jag väl är på plats är det toppen! Hektiskt och toppen! Hoppas jag överlever även detta år!

I år har jag ju varit förutseende och rivit av förkylningen före mässan också - den brukar annars komma som ett brev på posten efteråt. Dessutom har förlaget provianterat med c-vitaminer och andra godsaker för att hålla hälsan och humöret uppe. Det kommer bli bra!

Testing.
För att testa formen inför mässan tog jag en liten lunchjogg idag. Sju lugna kilometer runt Riddarfjärden. Det hade definitivt blivit höst och jag var faktiskt ganska ensam om att inte springa i långa brallor. Men ett par veckor till får nog 3/4-tightsen hänga med - så att jag kan låtsas att det är en varm och härlig brittsommar...

fredag 21 september 2012

Morgonsim!


Förkylningen börjar klinga av. Hostar lite och blir trött av att gå upp för trapporna, men det blir bättre för varje dag. Igår morse körde jag tennis med Katarina. Hon var inte heller i toppform så vi tog det ganska lugnt. Bra sätt att börja dagen på i alla fall!

Och just därför slog jag till på lite morgonsimning idag! Redan 06.30 var jag i simhallen i Västertorp. Förvånansvärt mycket morgonpigga människor både i bassängen och på gymmet. Jag är ju verkligen ingen simmare. Ligger där och guppar och kan med nöd och näppe hålla näsan över vattenytan. Men jag känner ju att det gör gott för musklerna, framför allt i bålen. Och sen får man ju belöning i form av tio minuter i bastun. Max i fall man ska hinna vara hyfsat tidigt på jobbet. Det var jag! Köpte med mig en stor äggmacka och latte och mumsade i mig vid skrivbordet. En väldigt bra start helt enkelt! Hur har din dag börjat?

tisdag 18 september 2012

Vad är väl ett lopp i Katrineholm?

Jag inbillar mig att det är snabbt, tufft, svettigt och alldeles, alldeles underbart! :-) Och alldeles perfekt för ett nytt PB på milen. Jag talar förstås om Förbifarten Katrineholm som går av stapeln på lördag. En ny väg ska invigas och därför är det här ett lopp som alltså endast kommer att genomföras en gång, nu innan vägen tas i bruk.

Uppenbarligen har jag inte helt kommit över de två usla sekunder som jag missade PB med på Hälsoloppet för jag har sneglat på Katrineholm sedan dess. Men det har varit många lopp på sistone och familjen knorrar med all rätt. Därför har jag inte anmält mig, men tänkt att om det passar så åker jag dit och gör en efteranmälan. Men nu kom förkylningen och satte P för alla planer på lopp på lördag. Nog för att jag hoppas vara tillräckligt återställd för att springa lite lätt i helgen, men ett tufft millopp tänker jag inte ge mig på.

Men för alla andra som vill springa en snabb mil till helgen så rekommenderar jag Katrineholm.

Förkyld som jag är har jag inte tränat idag, men jag har svängt ihop en snabb och god rätt, lammbullar med tomat och kikärter, som jag tycker ni ska prova när fantasin tryter:

Lägg 3 msk ströbröd i en bunke och slå över 1 dl vatten. Lägg i 4-500 g lammfärs, 1 ägg, salt, svartpeppar och om du har hemma kan du hacka i lite persilja också. Arbeta ihop till en färs. Skala och hacka en gul lök och låt fräsa i olja i en låg, vid gryta. Häll på en burk krossade eller hela tomater och salta och peppra. Koka upp. Rulla hyfsat stora bullar av färsen och sjud dem i tomatssåsen med lock på grytan. Vänd bullarna efter 7 minuter och slå samtidigt över en burk sköljda kikärter. Sjud ytterligare 8 minuter. Strö över hackad persilja och servera med couscous och grönsaker. Bon appetit!

Bloggkocken hade ingen persilja...

måndag 17 september 2012

Saker man kan göra när man är sjuk

1. Man kan ligga hemma i sängen och dricka te med citron och ingefära.


2. Man kan ligga hemma i sängen och beta av hela inkorgen medan man äter glass. Man kan också läsa en bra bok som man borde ha läst för länge sedan.


3. Man kan måla 20 naglar x 2 och låta dem torka utan att man måste hoppa upp och göra något som ofrånkomligt förstör konstverken.


4. Man kan ligga hemma i sängen och surfa runt och försöka avhålla sig från att beställa nya snygga träningskläder. Jag shoppar sällan online (bara resor), men just när jag är sjuk har jag en förmåga att klicka hem vad som helst. Faktum är att huset som vi bor i lyckades jag köpa en dag när jag låg hemma i sängen och var sjuk. Maken blev lite förvånad, men så här tio år senare är han mycket nöjd.

5. Eller så kan man tjuva hem bilder från lördagens halvmara och återuppleva ögonblicket då man fick hänga medaljen om sin hals.


Sa jag förresten att man kan ligga i sängen och äta glass också?

lördag 15 september 2012

Vilken träningsdag!

Som jag redan berättat började jag dagen med en nystart för bikramyogan. Och det är ju extremt jobbigt. Framför allt värmen, men givetvis också alla positioner där man stretchar och drar i alla muskler så det står härliga till. Så när jag efter passet fick ett sms från Hanna att hon kände sig bättre och tänkte springa halvmaran idag så kändes det bara bra. Jag hade liksom redan fått vad jag tålde.

Eftersom familjen var iväg på scoututflykt på förmiddagen och jag alltså inte hade någon som väntade på mig så lyxade jag till det med frukost på Café Garbo. Satt där i lugn och ro när det kom ett nytt sms från Hanna om att hon nu fått hostattacken from hell och därför tänkte om och inte tänkte starta. Oj då! Hur skulle jag nu göra? Jag funderade lite och kände att det trots allt skulle vara roligt att springa. Solen strålade och det var en underbar dag för långpass. Jag kollade med familjen om det var ok att jag drog iväg på lopp (igen) och det sa de att det var.

Så när jag kom hem tog jag bilen och svängde förbi Hanna. Fick nummerlappen och chipet och lovade i ett svagt ögonblick att komma in på under två timmar. Sedan passade jag på att göra en storhandling på Kvantum. Nu gällde det ju att vara effektiv så att inte loppet kraschade hela dagsplaneringen. Jag hann handla, slänga papper och glas på återvinningen samt köra två maskiner tvätt innan jag drog på mig träningskläderna. Jag hann till och med fixa tävlingsflätor för det vet jag att både MarathonMia och Martina Haag säger att man måste ha. Och då är det ju så.

Nä, vad säger ni? Ska vi ta en liten spontanhalvmara?

Tävlingsflätorna är på plats!
 Däremot hann jag inte läsa något om själva loppet, utan förlitade mig på att upplägget skulle vara detsamma som förra året. I Kungsträdgården lämnade jag in överdragskläder och nu var det varmt och skönt och jag behövde inte alls stå och frysa. Jag träffade snabbe Per som skulle springa på runt 1.30 och Anna som satsade på ett mera modest tempo. Jag var i startgrupp E som startade 16.20.

Mot starten!

Jag kände mig lite trött efter bikramyogan, men hade ändå jobbat på att dricka mycket under dagen. Starten gick och det var trångt i början. Efter en kilometer springer man i tunneln och det är då alla klockor blir knasiga. Sedan kommer Torsgatan som jag verkligen avskyr. Den är ju värsta mardrömmen på maran och det spiller över lite på halvmaran. Ner på Kungsholmen och här känns det som att loppet verkligen börjar. Jag pressade på och tyckte själv att det gick ganska bra. Ändå började jag oroa mig för att krafterna skulle ta slut och att jag inte skulle kunna hålla löftet om sub 2 timmar. Det fåniga var ju att det löftet var något jag hittade på själv och inte alls något som Hanna sa. Men nu hade jag ju sagt det.

Ner på Norr Mälarstrand och jag passerade 10 km på strax under 54 tror jag. Sedan är det några kilometer som går snabbt. Genom riksdagshuset, förbi slottet och ner på Skeppsbron. Här mötte vi alla snabba löpare som var på väg i mål medan vi hade ca 8 kilometer kvar. Jag tänker alltid att loppet består av en mil på Kungsholmen och en mil på Söder, men så är det egentligen inte alls. När vi kom ner på Söder Mälarstrand hade vi redan sprungit 14 km. Jag drack på de flesta vätskestationerna och vid Münchenbrüggeriet fick vi delar av energybars som jag också petade i mig. Visste att den skulle behövas när vi väl rundat Hornstull och skulle börja den sega stigningen vid Tanto.

Jag tyckte jag hade hyfsad kontroll på tiden. Jag hade tappat lite tempo, men räknade med att klara 1.57 utan större problem. Vid 18 km stod plötsligt Mats D och hejade! Roligt med ett bekant ansikte! Fick lite extra energi och kavade uppför backen. Längtade efter krönet på Götgatsbacken där jag bara vill dåna ner mot Skeppsbron. Och efter en liten stund var vi där. Måste säga att jag blivit mycket bättre på att springa nerför. Tidigare hade jag en tendens att luta mig bakåt när det gick fort och liksom bromsa mig själv. Nu ansträngde jag mig för att istället luta mig lite fram och låt tyngdkraften göra jobbet.

Här passerade jag Roger. Han var farthållare och hade 2:00 på flaggan. Aj då - var jag så illa ute? Men då såg jag att han startat fem minuter före mig så jag hade god marginal. Skeppsbron kändes oändlig, men det var bara att bita ihop och tänka på att målet strax skulle bli synligt. Och det blev det. Försökte lägga i en högre växel, men tveksamt om det lyckades. I mål kom jag dock på 1.54.07.

Drack och stretchade och funderade på hur jag lyckades springa det här loppet på 1.47.20 förra året? Känns nästan obegripligt eftersom jag verkligen fick kämpa på idag. Mycket tuffare än det "härliga långpass" jag hade intalat mig att det skulle bli. Men också väldigt roligt! God stämning, härlig publik.

Så stort tack Hanna för att jag fick ta din plats i loppet! Nästa år hoppas jag att vi springer båda två! Nu kan jag lova att jag känner mig ganska mör och längtar efter bingen. Kommer garanterat somna ovaggad ikväll...

Nummerlappen är på!

Och jag väntar på T -banan. Gillar spontana beslut. Tråkigt för Hanna som hostar och hostar, men jag hoppas att hon snart är på banan igen.

Det blir kul att springa det här loppet utan förväntningar. Att springa blev ett spontant beslut när nummerlappen ramlade över mig. Solen skiner och det är inte 36 grader varmt. Det finns alla förutsättningar för ett härligt långpass. Fortsättning följer...

God morgon Mr. Bikram!


På väg.
Long time - no see. Och det kändes verkligen. Kroppen var stel och seg. Värmen var tryckande. Svetten rann. Jag tog mig igenom alla positionerna även om det fanns några tillfällen när jag trodde att jag skulle svimma.

Och nu känns det ju bra! Som lön för mödan får jag frukost på Café Garbo där jag som bäst sitter och funderar på en möjlighet som plötsligt öppnade sig. Stackars Hanna är nämligen förkyld och kan inte genomföra dagens halvmara. Känns väl dumt att den platsen ska frysa inne? Eller?


65:- för allt detta! Prisvärt!

fredag 14 september 2012

Fötter!

Glada fötter - bild lånad från nätet
Nu är det precis ett år sedan jag fick problem med plantar fasciit. Minns mycket väl att smärtan under foten infann sig för första gången precis på sista kilometern av Sthlm Halvmarathon. Då hade jag ingen aning om att det skulle störa mig ordentligt under det närmaste halvåret. Nu har jag kommit till en punkt när jag anser skadan vara läkt, men fortfarande har jag känningar ibland, speciellt på morgnarna.

Innan jag började springa kunde jag har vilka skor som helst. Mina fötter var glada i höga klackar och låga klackar. De var glada i spetsiga skor och i smala skor. Och jag var glad för jag alltid hade snygga skor. Nu för tiden är det lite kinkigare. Jag är så mån om att fötterna ska må bra. Jag pysslar och smörjer och fixar så att blåsor och skav ska lysa med sin frånvaro. Är det några skor som klämmer så åker de obönhörligt ur garderoben. Och en del skor har inte blivit luftade på länge - de här till exempel: ;-)


Löparvärlden är väl annars skofetischisternas Mecka. Det finns ju inte en löpare som inte ägnar ansenlig mängd tid och pengar på skor. Så även jag. Men ibland saknar jag de andra skorna. De där höga, spetsiga, snygga skorna som numera är förvisade längst in i de dammiga hörnen av garderoben. Jag hör hur de ropar på mig. De vill komma ut och göra världen osäker. Och varför inte? Det är ju fredag! Ha en bra kväll allihopa! :-)

onsdag 12 september 2012

Dagens chock!

Jag var ju bortrest under slutet av förra veckan och hängde inte alls med i bloggosfären. Döm då om min förvåning när jag i morse surfade in på Wanjas blogg och läste ett inlägg om att hon höll på att anmäla sig till TEC 2013?! Redan?!

Förra året öppnade anmälan först i slutet av oktober och då gick alla 160 startplatser åt på en gång. Jag hade inte alls börjat fundera över om jag över huvud taget ville springa igen eller vad jag har för planer för nästa år. Jag har ju sagt att jag ska försöka minska mängden och satsa mer på kvalitet. Och 50 miles klarade jag ju av på Black River Run. Däremot bröt jag efter sex mil på TEC i våras och kanske finns det en liten revanschlusta. Stressad knappar jag in TEC-sajten och läser att anmälan öppnade i lördags, att de utökat antalet platser till 200 och jag ser i startlistan att det är 129 anmälda.

Då händer något konstigt. Jag känner ett enormt sug efter att anmäla mig. Jag har inga logiska tankar över huvud taget utan känner bara att jag MÅSTE anmäla mig. Mindre än en minut senare får jag bekräftelsemailet.

Bildbevis
Oj, då var det bestämt. Tog 50 miles den här gången också. Kommer absolut inte vara redo för något längre. Tänker tillbaka på hur loppet var i våras - förutsättningarna kan sannolikt inte bli sämre. Känner hur jag bubblar av glädje inombords över detta oväntade beslut. Kommer bli superkul!

Kanske satt glädjen fortfarande kvar i kroppen när det var dags för lunchjogg. Benen var så pigga och glada och efter två kilometer lämnade jag faktiskt mina kära kollegor på Västerbron och räjsade resterande fem kilometer i förväg. Snittade på drygt 5-minuterstempo helt obehindrat. Löpningen är så himla rolig nu!!

Anna och Jenny stretchar på Västerbron

Det blir en Bikram-höst!


Jag ringde upp Bikram Yoga Söder och frågade varför jag inte kunde boka pass på nätet längre. Det visade sig att det 10-kort jag har är tidsbegränsat till 6 månader och jag hade 4 gånger kvar som nu bränt inne. Surt! Men, om jag bokade ett nytt kort skulle dessa 4 gånger frigöras.

Så nu står jag här med 14 Bikrampass framför mig! Start på lördag morgon! För den som inte hängt med så länge på bloggen så körde jag alltså en hel del Bikram i vintras, mest för att mjuka upp mina fötter när jag hade problem med hälsporre. Och jag hade verkligen dubbla känslor för Bikramyoga. Det var en nära-döden-upplevelse varje gång, men ändå kunde jag inte sluta gå dit. Hett, trångt, svettigt. Verkligen inte särskilt fräscht när salen var full och svetten stänkte till höger och vänster. Ändå - ökad smidighet, rörlighet och styrka. Och därmed såklart ökat välbefinnande. Äsch - det ska bli kul att dra igång igen! Dags att repetera de 26 positionerna!


tisdag 11 september 2012

Återhämtning

Det har gått mycket fortare att återhämta sig efter den här maran. Undrar vad det beror på? Direkt efter loppet åt jag en stor baguette med skinka och ost och ett par timmar senare en trerätters middag. Har sedan inte alls haft det suget efter mat som jag upplevt i flera dagar efter de andra långloppen. Eller är det så att kroppen kan vänja sig? Det här var trots allt årets fjärde marathon för min del.

Nåväl, igår sprang jag hem från jobbet på förvånansvärt pigga ben. Njöt av den svala luften ( i motsats till  36 graders värme) och den låga kvällssolen. Det blev åtta kilometer i 5.39-tempo vilket var betydligt snabbare än jag hade räknat med. Skönt!

Jag pratade med Martina Haag igår, vars böcker vi ger ut i pocket, och som också sprang Medoc i lördags. Även hon hade lidit av värmen och efterhand slängt av sig både tröjan och peruken. Men så här snygg var hon i alla fall i början.

Heja Martina!

Och här kommer en liten film från starten. Lägg märke till riddarborgen som kommer "springande" efter en dryg minut. :-)


Den här veckan har jag planerat in både lite simning och ett pass bikramyoga för att komma igång med den alternativa träningen. Men när jag skulle boka yogapasset på nätet fick jag svaret att jag "inte var auktoriserad att boka pass" - hmmm... kanske ett tydligt tecken på att det är alltför länge sedan som jag svettades igenom kroppen ordentligt! :-) Jag ska slå dem en signal för jag är ganska säker på att jag har ett par träningstillfällen kvar på kortet. Och till helgen ska jag klämma in ett terrängpass - SUM närmar sig med stormsteg! Vad ska du träna i veckan?

söndag 9 september 2012

Marathon du Medoc - The story!

Nu har jag landat hemma i Stockholm efter en innehållsrik och spännande långhelg i Frankrike. Så mycket man kan hinna med på ett par dagar! Det var Mats och jag och Per och Katarina som reste tillsammans, men det var bara Mats och jag som skulle springa loppet. Per och Katarina föredrog att njuta av mat och dryck och värme.

Vi stack iväg tidigt på torsdag morgon och flög med Ryan Air till Biarritz där vi landade redan strax efter tio. Vi tog en hyrbil och körde på småvägar längs kusten till Arcachon där vi bodde första natten. Vi badade och i de salta vågorna och på kvällen frossade vi i ostron och andra skaldjur.

Kolhydratuppladdning?

 Nästa morgon stack vi iväg till Pauillac för att hämta ut våra nummerlappar. Trots att vi var där tidigt var stämningen redan hög. Vi fick våra startpåsar med nummerlappar, funktionströjor och lite annat smått och gott.

Wow, vilka tischor!

Vi åt en rejäl trerätterslunch där vi lyckades klämma in pasta i både för- och varmrätten. Sedan passade vi på att provsmaka några goda viner på traktens "Winery". Hela loppet går ju ut på att springa genom traktens vingårdar och , om man vill, provsmaka, så det gällde ju att ladda upp.

Provsmakning av sportdryck!

 På kvällen förberedde vi våra kläder. Marathon du Medoc är ju verkligen inte ett lopp som man springer för att göra en bra tid. Det här är ett event där alla är utklädda, mat och dryck och den sociala samvaron är i fokus. I år var temat historiska personer. Mats skulle vara Elvis och hade satsat stort med dräkt, peruk, glasögon och halsband med ett stort dollartecken på bröstet. Själv gjorde jag det enkelt för mig som en lättklädd "gammal grek".

Vi gick upp tidigt för vi hade förstått att trafiken korkade igen utanför lilla Pauillac. Vi bodde ungefär fem mil från starten, men kom fram i god tid. Loppet startade kl. 09.30.

The King i bilen på väg till start!

The King and I före start.

 Byn var full av utklädda festlöpare! Det vimlade av egyptier, greker, vikingar, sotare och allehanda märkliga utstyrslar. Så roligt! Alla fotograferade och pekade glatt på varandra och kommenterade varandras dräkter. Många hade stora, varma dräkter och det började redan bli väldigt hett.

Starten gick och vi promenerade iväg. Promenerade för att det var helt omöjligt att springa den första kilometern. Så mycket folk! Och redan efter två kilometer kom den första vinprovningen. Vi var inte alls intresserade av att dricka vin då så vi fortsatte. Efter ungefär fem kilometer började det flyta på lite bättre. Fantastisk publik och alla hejade framför allt på Elvis. Bland alla gamla greker och egyptier var han en avvikande publikfriare! Vätskestationerna kom tätt. Det fanns förstås både vin och vatten och en hel del frukt, bröd och annat ätbart. Det första 15 kilometrarna var riktigt njutbara!

Elvis in action.

Det glamourösa strävsamma paret
Det började bli varmt! Termometern visade på 36 grader! Fötterna svullnade och mina steg började bli tunga. Vid 18 km stod Per och Katarina och hejade - det blev en liten kick! Efter 20 kilometer började jag få riktigt negativa tankar. Även om det var roligt att se alla deltagare och vätskestationerna kom som sagt tätt, så sög värmen verkligen musten ur mig. Mats var i god form och verkade inte så besvärad, trots tjock peruk på huvudet. Han peppade mig och lät mig ta det lugnt när det behövdes. Vi 24 km passerade vi Chateau Mouton Rothschild och här tog Mats sin första vinklunk. Här dök också Per och Katarina upp igen och hejade på oss och tog några bilder.

Mouton Rothschild! Och lite vatten...
Solen stekte och alltfler började gå. Jag hade ont i vristerna och fötterna och linkade fram allt långsammare. Det kändes skönt att passera 30 och sedan började jag mentalt nedräkningen. Vi stannade till på alla stationerna och gick en hel del. Det märktes också att många haft ambitionen att springa mera seriöst fram till 30 och sedan få börja provsmakningen. Vid 36 fick vi ostron! Jag har ju alltid svårt att äta på lopp, men ett ostron slank ner i alla fall. Och från och med nu var det mer eller mindre party på stationerna. Musik och dans! Vi fick tärnad oxfilé på en station och vi skulle fått ost på en, men den missade vi på något märkligt sätt. När vi passerat 41 km fick vi glass! Aldrig har en glass smakat så gott! Helt enkelt den bästa glassen på länge trots att det var en helt vanlig glasspinne. Nu var det ju bara en kilometer kvar och vi tog ett krafttag och joggade i mål. Sluttid 5.34.59.

Äntligen i mål!

 Ja, det var en pärs! Men det var också en upplevelse utöver det vanliga! Och ska man säga något om tiden så är det väl att jag trots allt kom in på plats 2969 av 7510 fullföljande. Det säger väl kanske något  om att det var ett tufft lopp. Eller kanske om vilka målsättningar man hade.

Hursomhelst! Katarina och Per hämtade upp oss och vi låg som två vrak i baksätet medan Per körde till ett alldeles fantastiskt vinslott i Sauternes där vi var inbokade för natten.

Här hade vi det bra!

 Efter lite uppfräschning var vi i form för en härlig och trevlig middag. Lite stumma i benen och några små blåsor på fötterna, men annars vid god vigör. Imorse fick vi går upp tidigt för att köra tillbaka till Biarritz och ta flyget hem. Vi summerar en riktigt rolig helg! Jag gör gärna fler sådana här löparresor med inriktning på fest och jippo, men nästa gång får det bli någonstans där det inte är så varmt. Tromsö kanske? ;-)



fredag 7 september 2012

Nummerlappar hämtade!

Och snygga funktionströjor! Trerätterslunch med pasta till både för- och varmrätt (!) borgar för en fantastisk dag imorgon! Det är bara de här 33 graderna som oroar mig... Nu mot havet och ett salt dopp i Atlanten!

tisdag 4 september 2012

Ovanliga förberedelser

När det börjar dra ihop sig för långlopp så brukar jag bunkra energybars och gå igenom löparkläderna. Den här gången kollar jag maskeraddräkterna på Buttericks... SMHI lovar fortfarande minst 31° på lördag i Bordeaux och även om jag fortfarande tycker att fikonlöv vore optimalt så har jag nu slagit till på nedanstående aningen mer sedesamma dräkt:

Marathon du Medoc - here I come! :-)
Dräkten heter Afrodite, men jag tänker helt enkelt säga att jag är en gammal grek. Fast den här gamla greken kommer ha cerisa löpardojjor och sportBH under togan.  Men är man gammal så får väl en mara ta rätt lång tid, eller hur? Jag hoppas nämligen på en riktig folkfest och tänker njuta av varenda meter! Helst skulle jag förstås vilja en keps mot solen, men jag är rädd att det blir ett alltför stort stilbrott. Förslag på antika huvudbonader? Eh?

söndag 2 september 2012

Luther och löpning

I grund och botten är jag nog en ganska lat person. Men jag har svårt att slappa när jag vet att hundra måsten hänger över mig. Jag har också svårt att löpträna när hundra måsten hänger över mig. Det är ganska bra för det innebär att löpningen aldrig är ett måste för mig, utan alltid ligger på nöjessidan.

Förutom måsten har jag också haft lite ont i behinnorna de senaste dagarna, så det passade bra att Luther tog i med hårdhandskarna och röt att jag skulle göra en massa saker. Byta sängkläder, tvätta, stryka, dammsuga, samt även fixa till den där tjusiga presentationen till morgondagens strategimöte.

När jag ändå var i farten städade jag garderoberna och rensade ut en del ur skoparken. Tyvärr fick två äldre par av mina favvisar AdiStar Ride åka på tippen.

Skoutrensning!
Men jag kollade i träningsdagboken och de hade faktiskt varit med så pass många mil att det var rimligt.  Och efter hälsporren har jag blivit mer känslig för att skorna ska vara i bra skick.

Slutligen tyckte till och med Luther att jag hade presterat tillräckligt för att få ta på mig träningskläderna. Söndag eftermiddag. Mörka moln, men inget regn. Så himla skönt att komma ut! Jag tog vägen längs vattnet ner mot Skärholmens Gård och förundrades som vanligt över att jag bor i Stockholm Stad, men har den här miljön omkring mig!

Prins Carl Philip på väg mot Stadskajen!

Bästa löpstigarna.

Ett skepp kommer lastat!
Det blev 12 kilometer i ett riktigt bra tempo! De tre sista kilometrarna är riktigt sega och uppför, men totalt snittade jag kring 5.45-tempo, vilket jag är riktigt nöjd med. Benhinnorna kändes ok idag, men jag hade lite känningar i vänster vad och fick stanna en gång och stretcha ordentligt. Men ändå - en riktigt skön runda där jag kände att det mesta stämmer just nu! Underbar känsla!

Det går bra nu!
Och nu är jag hemma och vi har ätit makens goda söndagsmiddag. Det är dags att läsa Harry Potter för minstingen och se till att han kommer i säng. Sedan ska jag nog slå mig ner i soffan och läsa senaste numret av Runner's World. Och den här gången kommer jag känna igen mig mer än vanligt....

Nämen - det är ju jag! :-)

lördag 1 september 2012

Summering augusti

När jag summerade juli så konstaterade jag att det hade blivit alldeles för lite alternativ träning. Och jag varnade redan då för att augusti skulle se nästan likadan ut. Och det gör den faktiskt - om än inte riktigt lika illa:

Löpning 89,76%, Tennis 7,76%, Simning 2,56%
Fortfarande ingen styrketräning över huvud taget, men lite tennis och simning i alla fall. Men tittar man på de nästan 90 procenten löpning så har det i alla bjudits på lite variation inom den kategorin. I augusti sprang jag drygt 21 mil och de var fördelade på så olika saker som ett ultralopp på över åtta mil och Bellmanstafetten på endast 5 km. Kul! Dessutom lite terräng, lite intervaller och lite transportlöpning.

Jag summerar augusti som en fantastiskt bra månad! Skadorna - framför allt knät - har hållits under kontroll genom enveten stretch och hälsporren känner jag numera sällan av. Jag har kunnat springa och genomföra all den träning jag önskat och planerat.

So far, so good helt enkelt! Och vad kommer september att bjuda på? Jo, först ut är faktiskt Marathon du Medoc, loppet som går mellan vingårdar i Frankrike och som kanske är mer ett jippo än ett lopp. Redan på torsdag åker vi dit! Som vanligt har jag inte riktigt hunnit med planeringen, men vi har bokat flyg och boende, det är bara hyrbilen som ska fixas. Och klädseln. Man ska ju vara utklädd och i år är temat historiska personer. Men då ska man inte glömma att det loppet förmodligen ska springas i 30° värme. Har ni några tips på lättklädda historiska personer så mottager jag dessa tacksamt. Just nu är jag inne på att vara Eva med bara några strategiska fikonlöv...

Efter Medoc har jag endast ett lopp bokat och det är SUM i mitten av oktober. Så det får väl blir mer terränglöpning i september och kanske krydda med lite intervaller. Så får vi se om jag gör en satsning på ett 5 eller 10 kilometerslopp framöver. Och sedan har jag ju hittat en kul grej i november som jag måste fundera lite över...

Augustiminnen!