Helt sjuk loppshopping

Så blev jag då riktigt sjuk till slut ändå. Halsont och feber - inte roligt alls. Extra surt med tanke på att vi ikväll ska ha återträff med kursarna från Uppsalatiden. Det är 20 år sedan (!) vi avslutade våra studier och jag hade verkligen sett fram emot den här kvällen.

Så jag har legat i bingen hela dagen och tyckt synd om mig själv. Och ätit glass. Sedan har jag tyckt lite mer synd om mig själv. Och ätit lite mer glass. Men slutligen ryckte jag upp mig och beslöt mig för att ge mig själv några fina "krya-på-mig-presenter". Först av allt anmälde jag både äldste sonen och mig själv till Hässelbyloppet. Han sprang förra året och tyckte det var kul och jag ville ha ett litet ersättningslopp till Hälsoloppet. Tyvärr är mellansonen för ung för det här loppet, annars hade han nog också gärna hängt på. Men nu blir det Johannes och jag den här gången och det ser jag verkligen fram emot!

Sedan gjorde jag slag i saken och anmälde mig till Stockholm Marathon trots den ohemula anmälningsavgiften. Alldeles för dyrt, men jag vill verkligen springa det här loppet. Det har för alltid en speciell plats i mitt hjärta eftersom det var det allra första marathonlopp jag sprang.

Efter de här anmälningarna kände jag mig lite piggare, men inte riktigt färdigshoppad. Så jag slog till på ett lopp till... Som går nu i höst... Kan du gissa vilket?

Hälsoloppet som hejarklack och coach!

Redan i måndags kväll kunde jag känna att "ny-termins-bacillerna" hade anlänt. Kände mig hängig och lite varm och frusen om vartannat. Maken och en av sönerna hostade och snorade. Så jag har tagit det lugnt den här veckan med träningen. På jobbet har det varit full fart med både skrivbordsjobb och kvällsaktiviteter. Det är sällan lämpligt att bli förkyld, men det är helt enkelt något man måste förhålla sig till.

Tråkigt att inte kunna springa Hälsoloppet, men när jag väl förlikat mig med tanken så blev det ändå en strålande kväll. Sonen skulle springa 5 km och min kollega Jenny skulle för första gången i sitt liv springs en hel mil! Coolt att göra det på tävling tycker jag.

Jenny före start

Vi åkte ut till Flemingsberg i god tid så att de kunde hämta ut nummerlapparna och värma upp. Underbar sommarkväll full av taggade löpare. Jenny och jag hejade iväg 5-kilometerslöparna och gick sedan nästan direkt till målområdet. De springer ju inte så länge på den här sträckan...

Starten för 5 km

Sonens mål var att komma in under 21 minuter. Segraren i herrklassen slog banrekordet och kom in på 16:39. Sedan droppade det in några fler löpare. Plötsligt ser jag en ung Huddingelöpare närma sig, jagad av min son. Det blir värsta spurtkampen som sonen vann med en sekund! Han vann alltså hela klassen Pojkar 7-14 år och kom in på tiden 20:43! Modershjärtat svällde av stolthet.

Härlig läsning!

Han var trött, men tyckte ändå att loppet varit härligt! Huddingekillen var en fin sportsman och kom fram och gratulerade och tog i hand. Snyggt! Samuel tog på en tröja och sedan skyndade vi iväg till starten för att se när Jenny gav sig iväg. Hon hade lånat min Garmin och den höga målsättningen var att komma in under 55 minuter, men hon skulle nog vara nöjd även under 57. Hon hade som sagt aldrig sprungit så långt som en mil förut. Starten gick fint och jag såg nog att hon (inte helt planenligt) ställde sig med farthållarna för 50 min.

Prisutdelning

Sedan var det dags för prisutdelning och Samuel fick gå upp och ta emot ett presentkort och berätta om loppet i mikrofonen. Prisutdelare var Martin Lidberg. I herrklassen kom Andreas Åkesson på tredje plats och jag tog chansen att hälsa på honom. Roligt att få träffa denne snabbfoting live.

Andreas till höger

Sedan var det redan dags att heja på Jenny vid varvningen efter 5 km. Hon såg stark ut och varvade på ca 26.30. Bra! Tiden gick fort och vi klappade och hejade på alla tappra löpare. Snart nog hade Jenny sprungit ett varv till och vi såg henne på långt håll på upploppet. Heja, heja! Hon kom in på 53.44 på sitt livs första millopp! Inte illa!

Trött och glad!

Ja, så var en väldigt rolig kväll slut. Upprymda gav vi oss av hemåt. Så även om det var tråkigt att inte springa själv så hade jag fantastisk kväll. Och om jag hade sprungit så hade jag missat Samuels prisutdelning och jag är så glad att jag kunde vara med på den.

Dessutom tröstade jag mig igår på lunchen genom att äntligen ersätta mina gamla Adizero Boston med ett par sprillans nya! De är perfekta! :-)

Adizero Boston 3!

Shoppingtips

I morse hade jag ett erbjudande från Campadre i inkorgen. Det är en medlemssajt där man får riktade erbjudande på utvalda varumärken. Själv har jag till exempel angivit att jag vill få erbjudande gällande träning och resor. Jag har varit medlem ett tag, men faktiskt aldrig handlat något. Förrän idag. Idag startade nämligen en kampanj på utvalda plagg från Casall och då klickade jag snabbt hem den här fina jackan som jag hoppas kunna lysa upp höstmörkret med! Om den passar vill säga. De har fortfarande inte infört storlek 37 som standard så risken är att den blir lite trång. Men priset 299:- gjorde mig villig att chansa. Ha en fin måndag!

Distans längs Mälaren

En skön helg går mot sitt slut. Fortfarande i slutet av augusti njuter vi av underbara sommardagar. Lite krispigare på morgnarna, men det känns bara skönt. Dagens löppass började strax före tio, solen sken och temperaturen var perfekt! Jag gav mig iväg längs Mälaren på min "vanliga" runda som jag faktiskt inte har sprungit på nästan sex veckor. Det är en kuperad runda som kan vara ganska tuff, men också fantastiskt skön för att det är så vackert och lätt att släppa tankarna och bara njuta av stegen.

Jag rundade Johannesdals Gård efter 7,5 km och vände hemåt igen. Först hade jag en tanke om att förlänga rundan för att komma upp i ca 20 km, men en yttepytteliten känning i vänsterknät gjorde att jag besinnade mig och sprang raka vägen hem. 15 kuperade km i 5.40-tempo. Ok. Och förhoppningsvis var knät mer eller mindre inbillning. Det känns bra nu i alla fall.

Eftersom jag var så fokuserad på löpningen idag så blev det ingen fotopaus och ibland behövs det ju lite omväxling till alla svettiga löparbilder. Idag bjuder jag på en gammal goding istället!

Tröskelpass - plötsligt händer det!

Jag måste börja det här inlägget med att verkligen tacka för alla råd och allt pepp jag får via bloggen och jogg. Just när det gäller trösklar och snabbdistans har jag fått ovärderlig hjälp både vad gäller upplägg, men också med "enklare" saker som hur Garmin fungerar etc. Att superdupersnabba löpare som inte känner mig tar sig tid att titta på mina medelmåttiga motionärsresultat och ge mig råd och pepp - det är fantastiskt! Stort tack - och nu ska jag berätta vilket resultat det har givit! :-)

Efter gårdagens inlägg förstår ni nog att jag gruvade mig för dagens tröskelpass. Jag hade bestämt att köra samma upplägg som för tre veckor sedan för att ha något att jämföra med. Jag springer alltså 3 x 3000 meter med 400 meter gåvila emellan. Min erfarenhet från förra passet var inget vidare. Två av blocken var långsammare än 5-tempo och hela tiden var det fruktansvärt tungt. Så inte undra på att jag var lite rädd i morse.

Efter en bra frukost som fick tid att sjunka undan gav jag mig iväg. Jag springer inte på bana utan mestadels på cykelvägar bort mot Aspudden och tillbaka. Det är hyfsat flackt, men de sista kilometrarna går segt uppför. Jag försökte ta till mig råden om att inte gå ut alltför hårt och tror att jag låg på drygt 4.30 allra först. Kändes ok. Släppte efter ytterligare för att inte krokna för tidigt och landade första blocket om tre kilometer i 4.37-tempo. Andningen var kontrollerad och allt kändes fint. Skönt med gåvila, men inga problem att sätta fart när det var dags. Min målsättning var att inget block fick vara över 5-tempo och jag kände snabbt att det målet skulle jag uppfylla.

Redan här, i början på andra intervallen, var jag i skallen klar över att det skulle gå vägen och med den inställningen så blev allt så lätt. Nästa tre kilometer snittade jag på 4.40. Gåvila. Som jag mindes från förra passet hade det sista blocket varit djävulskt med sin stigning, men den här gången var det inga problem. När jag startade tredje intervallen kändes benen tvärtom riktigt pigga. Trots stigningen gick tredje intervallen i 4.41-tempo.

3 x 3000 m den 24 augusti

Totalt sett ett bra pass med jämnt tempo, kontrollerad andning och en över huvud taget mycket lycklig löpare. Hur kan det vara så olika vid olika tillfällen? Idag var det förvisso inte lika hett som förra gången och det påverkar nog en hel del. Jag valde också att springa med musik, vilket inte alltid är ett vinnande koncept för mig, men som idag funkade jättebra. Viktigast kanske att jag hade lärt mig den tekniska finessen för att kunna se tempot i ett förprogrammerat intervallpass. Förra gången visste jag alltså inte hur snabbt (eller långsamt...) jag sprang. För kalenderbitaren kommer här en bild på passet för tre veckor sedan.

3 x 3000 m den 3 augusti

 Jag behövde verkligen det här passet för att känna mig pepp inför Hälsoloppet på onsdag. Det betyder inte att det kommer gå bra, men jag kommer dit med vetskapen att jag KAN och det är det viktigaste. Nog för att det är benen som gör grovjobbet, men väldigt mycket sitter i hjärnan!

Lycklig tröskellöpare!

Det är inte bara jag som springer idag. För det är ju ULTRAFESTIVAL i Skövde. 24-timmarslöparna är redan klara, 6-timmarslöparna är på gång, 12-timmarslöparna börjar först ikväll och helgens hjältar/dårar som springer 48-timmars - de har sprungit ett drygt dygn och har ungefär lika mycket kvar. Ni följer dem live här - gå in och kika, kanske känner också du att det snart är dags att testa ett tidslopp?

Strategi inför Hälsoloppet

Jag måste erkänna att jag bävar lite inför Hälsoloppet på onsdag. Trots att jag verkligen har kämpat på med trösklar och intervaller så var Bellmanstafetten häromdagen en riktig nära-döden-upplevelse. Och egentligen skulle jag vilja springa i samma tempo på onsdag fast då är det dubbelt så långt. Och det är här någonstans i resonemanget som jag tappar sugen.

För att riktigt nörda ner mig i siffror så har jag tagit fram kilometertiderna dels från Bellmanstafetten (snittfart 4:41), men också från Hälsoloppet (snittfart 4:50)förra året. Båda tabellerna visar att jag gärna går ut snabbt, men att jag sedan kroknar och inte orkar hålla tempot. Jag undrar hur det skulle vara om jag kunde lyckas gå ut liiiite långsammare, typ 4:35-tempo. Skulle det bli lättare att hålla eller skulle det vara så liten skillnad att jag skulle krokna likväl?

Hälsoloppet 2012

Bellmanstafetten 2013

Jag har även tittat på Kungsholmen runt i våras där jag persade på 47:39, dvs ett snitt på 4:46. Här har jag faktiskt ett något jämnare tempo även om jag för all del tappar ganska mycket på slutet. 

Kungsholmen Runt 2013

Självklart inser jag att det är träningen och då framför allt kvalitetsträningen som är grunden och att jag inte göra någon quickfix veckan före loppet, men om har ni några tips på hur jag ska försöka disponera loppet så tar jag tacksamt emot! :-)

För att väga upp alla sifferbilder avslutar jag med en bild på min fantastiska frukost i morse. Jag var i simhallen redan kl. 06.30. Efter simning och bastu cyklade jag iväg till Rival där jag skulle ha ett möte kl. 08.30. Jag var där i väldigt god tid och njöt av deras så kallade hälsofrukost som bland annat innehöll grekisk yoghurt med honung, valnötter och hallon. Det var sannerligen en bra start på dagen!

Frukost för en simmare!

Bellmanstafetten - vi persar till höger och vänster!

Ojojoj, vilken kväll jag har haft! Pocketförlaget kammade hem sjätteplatsen bland damlagen i kvällens Bellmanstafett och samtliga lagmedlemmar presterade på topp! Vi hade laddat under dagen med rejäl lunch och lite löpsnack i jobbpauserna. Vi åkte ut i god till till Universitetet och promenerade iväg till Stora Skugga där vi mötte upp Emma och Katarina. Det känns som om allt flöt på mycket bättre i år än förra året. Redan kl. 17 hade vi hämtat ut såväl stafettpinnen som picknicken så vi hade tid att ta det lugnt och Andrea kunde värma upp i lugn och ro.

  

Starten

17.30 small startskottet och Andrea satte iväg. Jenny började göra sig redo. Hela eftermiddagen hade hon fokuserat på att hon skulle springa på 26.15. Till och med satt en liten post-it-lapp på datorn... Andrea kom i mål efter ett tufft lopp som inte riktigt gick som hon ville och Jenny gav sig av. Gissa vilken tid hon kom in på? 26.13! Så jag undrar vad som hade hänt om hon skrivit 23.15 på den där post-it-lappen? Får testa det nästa år...

Sedan var det Katarinas tur och hon påstod att hon bara promenerat med barnvagn det senaste året och inte löptränat alls, men det får vi nog ifrågasätta för hon kom in på 25:25! Växlingarna gick smidigt och vi tappade ingen tid. Efter Katarina var det Emmas tur. Emma som hoppade in med väldigt kort varsel. Jag känner ju Emma som ultralöpare och hade därför den förutfattade meningen att hon inte skulle vara snabb, men ack vad jag bedrog mig. Emma brände av sina kilometrar på 24:35. Det gjorde att jag knappt var beredd  när det var dags för mig att ta över stafettpinnen, men jag var på plats i alla fall och växlingen gick fint.

Som vanligt inledde jag alldeles för snabbt. Brände av den första kilometern på 4:18 och sedan fick jag ont i hela kroppen och hade svårt att andas... Försökte hitta ett jämnt tempo som fungerade, men det var svårt. Vid slutet av tredje kilometern kommer en tuff backe och jag kände verkligen hur krafterna ebbade ut. Mer än hälften avklarat och det var bara att bita ihop. Tyckte att jag plockade en del löpare, men blev också omsprungen av en hel del. Sista kilometern var fylld av hejande publik och jag lyckades öka farten något. Men det är ett långt upplopp och aldrig tidigare har jag väl haft den där känslan av att jag måste kräkas. Kämpade de sista metrarna och kom över mållinjen. Jäklar, vad jobbigt det hade varit. Klockan stannade på 23:23 och det är ett litet pers på tävling! Skönt!

På sjätte plats!

Men roligast var förstås att Pocketförlaget kom på sjätteplats! Förra året hamnade vi på femtiofjärde plats så det var en rejäl uppryckning. Vi var så nöjda och njöt efteråt av picknicken och bubbelvinet. Andrea hade hoppats på en bättre tid och det kommer hon säkert att fixa nästa gång. Vi andra var alla väldigt nöjda och glada. Vår nya slogan är "Pocketförlaget är bäst - inte bara på pocket!" ;-)

Bästa laget - Pocketförlaget!

 

Rivstart!

 Skolterminen rivstartade igår. Nya scheman, nya tider för aktiviteter, hundratals lappar och blanketter att fylla i, logistiklösningar att samordna med andra föräldrar etc. Och sen lite tvätt och strykning på det. Inte undra på att jag var trött när jag gled ner i sängen med den här:

Running like a girl av Alexandra Heminsley

Lättsamt om att börja med löpning och hur det kan vara innan man kommit över den första tröskeln. Det var nog ungefär vad jag mäktade med efter gårdagen tempo.

Idag är det dock en ny dag och inte vilken dag som helst - det är dags för Bellmanstafetten! Pocketförlaget ställer förstås upp med ett lag precis som vi gjorde förra året. Och precis som förra året har vi fått lite manfall och jag fick sista-minuten-ragga igår kväll för att ha ett komplett lag. Ultra-Emma räddade oss och nu ser jag fram emot en härlig kväll ute vid Stora Skuggan.

Så efter en stadig frukost packade jag ihop filtar, löparkläder, ett tjog säkerhetsnålar och en massa andra bra-att-ha-prylar. Är man reiseleiter så är man! Nu är det bara själva löpningen kvar. Och visst ska det bli kul att springa, men en kväll som den här är det inte pers man siktar på, utan mysig samvaro med kollegor och vänner. Vi ska till och med få skåla i lite bubbel till den efterföljande picnicen! :-)

Frukost för en Bellmanslöpare!

Favorit i repris och rätt ska vara rätt!

Förra onsdagen hade Jenny och jag ett så bra lunchpass. Och det är ju onsdagar som är dagen för kontorsjogg. Men på onsdag kväll är det dags för Bellmanstafetten och då vill vi ha pigga ben. Därför tyckte vi att måndag skulle vara en bra dag för kontorsjogg.

Strax före 12 kom vi iväg längs Riddarfjärden. Perfekt löparväder! Vi snackade på och tänkte inte så mycket på tempot. Det går alltid fort ner för Västerbron och på något sätt lyckades vi behålla det tempot och faktiskt öka sedan. Trots att vi fortfarande snackade. Det blev ett härligt progressivt pass där varje kilometer gick lite snabbare än den förra. Mycket glada och svettiga återvände vi till kontoret efter drygt sju kilometer!

Snabbare för varje gång! (det här var andra gången...)

Men apropå Bellmanstafetten så har jag gjort en stor upptäckt! Man är ju ett lag på fem personer som alla ska springa 5 km. Men nu har jag förstått att den första löparen springer lite kortare, nämligen 4,9 km och den sista löparen springer 5,1 km. Och vem tror ni sprang den sista sträckan förra året? Jo, det var jag. Det innebär att jag hade en snittid på 4,44 per kilometer och inte 4,49 som jag har registrerat. Petitesser kan man ju tycka, men rätt ska vara rätt och mig gjorde det lite gladare! :-) Dessutom är det jag som ska springa sista sträckan i år också och med den här vetskapen behöver jag inte bli onödigt besviken. Någon annan som ska springa Bellmanstafetten?

En tuff träningsvecka går mot sitt slut

Det var länge sedan jag hade en sådan här intensiv träningsvecka. Eller förresten - jag har nog ALDRIG tränat som jag gjort den här veckan. Dels har jag känt mig stark och haft ett enormt träningsflow, men det råkade också sammanfalla med att jag varit ensam hemma utan min familj. Ingen har saknat mig när jag tränat på kvällarna eller tidigt på morgonen. Det kan vara skönt att få några ego-dagar när jag helt kan fokusera på mig själv, men det räcker verkligen med några dagar. Nu längtar jag till ikväll då det äntligen blir lite liv och kaos i det här huset! 

Men vad har jag då hunnit med under veckan? Förutom att heltidsjobba? Jo, jag har:

• Styrketränat 1 timme
• Spelat tennis 1 timme
• Simmat 1000 meter
• Sprungit 64 km
• Transportcyklat 65-70 km

Och trots detta, för mig, digra schema har jag haft två hela vilodagar. Ingen träning alls på tisdagen och fredagen. Kanske därför som jag faktiskt inte känner mig slutkörd idag. 

Dagens träning blev dock ett antiklimax! Självklart kände jag av gårdagens 40 km i kroppen när jag vaknade i morse och jag bestämde mig för att ta en mycket lugn återhämtningsjogg bort till simhallen. Där skulle jag simma en kilometer, men vad som lockade mest var förstås bastun! Den skulle göra susen för mina stela muskler. Jag kollade öppettiderna på nätet, packade ryggan och lunkade iväg för att vara på plats lagom när de öppnade vid tio. Löpningen gick bra, jag kände mig inte så sliten, men ryggsäcken hade jag gärna varit utan. Nåväl, jag kom fram till en helstängd simhall. Jag hade kollat på ordinarie öppettider och idag var tydligen sista dagen på sommartiderna! Snopet!

Västertorpshallens fina entré

Jaha, det var inget annat att göra än att lunka hemåt igen. Återhämtningsjoggen blev lite längre än planerat, men någon bastu blev det inte! Istället ska jag ägna mina sista ensamma timmar åt att gå igenom min träningsgarderob och rensa ut lite. Så att jag får plats med nytt! ;-)

Kommande vecka ska bli lite lättare. Planen ser ut så här:

• Måndag - lunchjogg 7 km
• Tisdag - vila
• Onsdag - Bellmanstafetten 5 km
• Torsdag - tennis
• Fredag - ev. morgonsim, annars vila
• Lördag - tröskelpass 3 x 3000 meter (ångestpass!)
• Långpass ca 20 km

Jaha, det såg ju inte så lätt ut när jag skrev ner det. Tyvärr blir det ingen löpning med Linnea den här veckan för jag har jobbaktiviteter på torsdagskvällen. Av ovanstående är det lördagspasset jag gruvar mig för. Det var grymt jobbigt förra gången jag försökte, men det är väl bara att bita ihop och köra på. Förhoppningsvis känns det lite bättre än sist! Har du något ångestpass planerat som du går och gruvar dig för?

Ursvik All In - 39,5 km löparglädje!

Taggade vid start!

Vilken otroligt skön löpardag jag har haft idag! När jag kom fram till Ursvik vid niotiden i morse hade redan en grupp löpare samlats. Några hade jag träffat förut, men de allra flesta var faktiskt nya ansikten. Kul! Jag fick ställa in min väska i Ingelas bil och strax före 9.30 drog arrangör Joakim lite om hur dagens pass skulle se ut. Vi skulle börja med den tuffa "extremen" på 15 km för att därefter springa en lättare slinga på sju kilometer. Sedan skulle det vara en längre fikapaus och först vid kl. 14 var det dags för milspåret. Det var så långt jag hoppades orka följa med, dvs 32 km. De två sista slingorna på 5 respektive 2,5 km var jag tveksam till. Jocke delade in oss i fartgrupper och med tanke på att skulle bli en lång dag så valde jag 6.30-gruppen.

Vi sprang iväg och som vanligt på sådana här sociala arrangemang så går ju tiden så fort. Man snackar runt med alla och inspireras av berättelser om lopp och annat. Jag har ju aldrig sprungit i Ursvik tidigare, men den här Extremen har jag ju hört mycket talas om. Och visst var den tuff med några otroliga backar, men däremellan var den väl ändå ganska lättsprungen. Jämfört med mina älskade terrängspår i Segeltorp så är Extremen rent tekniskt betydligt lättare. Men visst, några rejäla backar/väggar hade den allt!

Rent psykologiskt var det toppen att börja med den tuffaste för när vi efter en kort paus drog iväg längs sjuan så var den ju så enkel. Hyfsat flackt och skönt motionsspår. Nu hade vi sprungit 22 km och det var dags för lunch/fikapaus. Naturligtvis hade det börjat regna, men vi hittade en hyfsat skyddad plats under några träd. Kaffe och äggmacka satt fint. Här var det planerat för en ganska lång paus och jag kände att det var stor risk för att stelna till. Samtidigt kunde vi inte dra iväg tidigare eftersom några nya löpare skulle ansluta kl. 14 för att springa tian.

Slutligen bestämde vi oss för att köra 2,5-slingan som egentligen var planerad som sista spår redan 13.30. Och det var ju riktigt skönt att börja med en kortis efter pausen. Lite stelt att komma igång, men ändå lättare än jag förväntat mig.

Några nya löpare anslöt och då stack vi iväg på tian. Eller stack iväg - vi var väl inte som oljade blixtar direkt. Men ändå blev nog tian mitt bästa spår. Vackert, kuperat, men ändå ganska lättsprunget. Jag hade sällskap av vår värd Joakim som underhöll mig med berättelser om marathon på Svalbard och annat spännande. Tiden gick fort.

När vi kom tillbaka till starten hade jag alltså redan sprungit 2,5 km mer än jag egentligen hade planerat. Nu var det bara en slinga kvar - 5 km. Why not? Efter vätskepåfyllning drog vi igång igen. Vi var nu nio löpare kvar. Dock ska erkännas att två löpare körde femman redan medan vi fikade så egentligen var vi elva som fullföljde alla slingorna. Och nu var det allt ganska tungt, men jag tycker att jag höll tempot ganska bra. Det var faktiskt bara Extremen som gick i 6.30-tempo. Alla andra låg mellan 6.05-6.20-tempo. Sista biten hade jag sällskap med Ulf och vi fick in en riktigt bra spurt på slutet. Härligt!

All In!!

Japp - det var det! Knappt 40 km terräng och kuperade motionsspår. Jag är nöjd! Och så många sköna nya bekantskaper! Som allra bästa avslutningen fick jag skjuts hem och nu, efter ett hett bad och en kall öl, mår jag som en prinsessa! Det tog fyra år innan jag lyckades tajma Ursvik All In, men det var väl värt att vänta på!

Ursvik - here I come!

Vaknade upp till en grå och regnig morgon, men efter kaffe och frukost har livsandarna återvänt och nu känns det ändå kul att vara på väg till Ursvik. Ska bli kul att springa på ett för mig helt nytt ställe och få bilda mig en egen uppfattning om den fruktade och omtalade "extremen".

En helt annan sak! Först igår upptäckte jag att SUM är helt fulltecknat. Synd för jag har blivit riktigt sugen på att springa den igen. Men det kanske innebär att Black River Run blir ännu mer intressant ? Och att jag kan klämma in Hässelbyloppet som går dagen efter SUM i tävlingsschemat? Ständigt nya möjligheter! :-)

Skodrömmar

Startgrupp B - det går framåt! :-)

Titta var som låg  i min brevlåda när jag kom hem igår! Startbeviset för Stockholm Halvmarathon som oundvikligen närmar sig med stormsteg. Jag inser att jag har lite dubbla känslor för loppet. Å ena sidan är det ett härligt lopp som jag verkligen har gillat att springa de tre senaste åren, men å andra sidan känner jag mig lite pressad av min målsättning det här året. Att springa snabbare än 1.47.20 och allra helst under 1.45. Och det är ju lite larvigt, för det är ju helt och hållet jag själv som satt upp målet. Världen går inte under om jag inte uppnår det. Och det är egentligen inte själva misslyckandet som pressar mig. Nej, det är mer tanken på hur jäkla jobbigt loppet kommer att vara! Jag måste springa i 5-minuterstempo eller helst ännu lite snabbare i 21 kilometer. Ja, det känns verkligen tufft. Det har jag ju knappt klarat på kortare distanser på träning på sistone.

Nåväl, just nu tränar jag på väldigt bra och jag vet ju att själva tävlingsmomentet till stor del är nyckeln i det hela. Men jag vill förstås ge mig själv de allra bästa förutsättningar på det här loppet och de är där mina skodrömmar börjar.

När jag började springa för tre år sedan fastnade jag direkt för Adidas skor och allra mest har jag nog älskat min Adizero Boston. Men när jag fick problem med hälsporre och började titta mer på mitt löpsteg så fick jag rådet att testa andra skor som inte har den "delade" hälen som många av Adidas modeller har. Jag har hittat flera andra skomärken som funkar fint, men tycker fortfarande att Adidas är de som sitter bäst på foten. I våras beställde jag ett par Adidas Feather 2 på nätet. Det är lätta, fina skor, men de jag köpte i storlek 38 är faktiskt lite för stora för mig. De är också lite bredare än Adizero Boston. Jag har sprungit exakt 78 km i dem (och persat på milen i dem!) och säljer dem gärna för en billig peng. Skriv en kommentar om du är intresserad.

Adidas Feather 2

Till salu

Men vilka skor ska jag då springa halvmaran i? Ja, det är vad jag funderar som bäst på nu. Jag har fattat beslutet att det är dags för ett par nya lättare skor och jag tänker inte beställa på nätet utan jag vill gå till en butik och verkligen prova och känna efter. Jag tror att valet står mellan just Adizero Boston som jag ju vet att jag gillar och Adios Boost som jag aldrig har provat. Någon som har erfarenheter av dessa?

Adizero Boston 3

Adidas Adios Boost

Intervallstege

Bild lånad från nätet

Jag hade helt glömt bort att tennisterminen började idag, men som tur är blev jag påmind och cyklade iväg tidigt i morse till hallen. Jättekul att träffa Katarina igen och kul att spela, men oj, så dåligt det gick! Ibland är det ju så när man haft ett uppehåll att spelet plötsligt flyter alldeles självklart, men så var det tyvärr inte idag. Men, men, man kan ju inten vara på topp jämt! ;-)

Lite grann beror det nog på att jag sover så dåligt för närvarande. Periodvis har jag svårt med sömnen och just nu är det tyvärr så. Kan omöjligt somna utan ligger och vrider och vänder mig. Därför var jag heller inte helt pigg och alert när det var dags för intervaller med IF Linnea nu på kvällen, men jag tog mig dit i alla fall. Idag stod det intervallstege på programmet. Upplägget var så här: uppjogg ca 2,5 km, intervallstege 3  x (4 min. + 3 min. + 1 min), nedjogg ca 2,5 km.

Vi kunde inte springa på banan på Zinken för de höll på för fullt med att fixa inför Midnattsloppet. Istället joggade vi bort mot Eriksdalsbadet och ner till Thaibåten som ligger där. Restauranggästerna har roligt åt oss när vi körde löpskolning, det var till och med några som fotograferade oss...

Sedan var det dags för intervallerna och jag valde en grupp som skulle köra 4 minuter i 4.30-tempo, 3 minuter i 4.20-tempo och 1 minut i 4.10-tempo. Bra grupp och vi peppade varandra. 4-minutersintervallen körde vi konsekvent lite fort, 3-minutersintervallen höll vi precis 4.20 som planerat, men enminutsintervallen brände vi varje gång av i 3.40-tempo! :-)

Mycket bra pass. Sedan nedjogg och hemfärd på cykeln. Tack för idag, slut för idag!

Morgonsim och middagsjogg!

Jag kan meddela att jag har haft rejäl träningsvärk efter Shape-passet i måndags! Och det känns ju bra, för då vet man att det behövs! Därför satt det fint med en vilodag igår, men idag har jag istället brassat på med dubbelpass. Jag förvånade mig själv med att sticka iväg till simhallen direkt när jag vaknade i morse.

Det var länge sedan jag var där och det var ovanligt lugnt och skönt. Jag körde mina 40 längder och sedan fick mina stela muskler mjuka upp sig i bastun en stund. Bra start på dagen!
Men onsdagar är som bekant dagen för vår "kontorsjogg" och eftersom vi har ett lag i Bellmanstafetten nästa vecka så fick jag med mig Jenny på en tur runt Riddarfjärden. Och det gick så bra! Vi sa att vi skulle springa i 6-minuterstempo, men för varje kilometer ökade vi lite och på slutet fick vi till en riktig spurt! Jenny har stor löparpotential och jag hoppas vi kan få till några tuffa onsdagspass tillsammans under hösten.

Pocketförlaget on tour!

I och med dagens löppass har jag klarat sommarens utmaning på www.jogg.se som gick ut på att springa distansen runt Fuerteventura under juli och augusti. Så nu kan jag väl luta mig tillbaka och hoppas att jag blir den lyckliga vinnaren av resan till Playitas. Håll tummarna!

Veckans träning

Som jag nämnt tidigare så tränade jag inget annat än löpning under juli och sedan dess har jag verkligen försökt tänka på att variera mig. Och just nu har jag också haft ovanligt mycket tid att lägga på träning och möjlighet att planera. Så nu när jag ser tillbaka på förra veckan blir jag väldigt nöjd. Tror inte att jag någonsin haft en så här färgglad och varierad vecka sedan jag började regga min träning:

Trots tre gruppass på Sats fick jag ihop ovanligt mycket löpning, 53 km, men inget riktigt snabbt pass.  Däremot transportcyklade jag ca 60 km.

Den här veckan blir nog också en bra träningsvecka. Jag började med ett riktigt tufft styrkepass efter jobbet idag - Shape. Det var en annan instruktör än förra veckan och ett helt annat upplägg på passet. Inte lika mycket rörlighet, men jättemycket bra styrkeövningar för löpare. Mycket core och höft som jag behöver träna extra. Det var extremt jobbigt - musklerna skrek och svetten rann, men det är väl bara ett tecken på att det verkligen behövdes.

På onsdag blir det nog lunchlöpning med kollegorna och på torsdag är det dags för intervaller med Linnéa. På fredag har jag bokat in ytterligare ett Shape-pass och på lördag hoppas jag för första gången kunna vara med på Ursvik All In. Det var Miranda som startade det här eventet för ett par år sedan och det går ut på att man ska springa samtliga slingor i Ursvik. Trots att jag har bott i Stockholm i 17 år har jag aldrig varit i Ursvik så det är verkligen på tiden.

Det finns slingor som är 15 km, 7 km, 10 km, 5 km och 2,5 km så totalt knappt 40 km kuperad löpning. Låter väl som en bra löpdag? Om du är intresserad så kolla in mer info om eventet här. Hoppas vi ses! Vad blir det för träning på söndag? Mja, en stilla återhämtningsjogg vore väl på sin plats eller varför inte en vilodag?

Olympiadfest och långpass!

 Sedan jag började springa för tre år sedan så kan jag förstås märka att jag har fått bättre kondition och kanske bättre fokus och annat. Det finns helt enkelt en massa positiva fysiska och mentala faktorer som gör det lätt att lovorda löpningen. Men i det här inlägget tänkte jag lägga tyngden på vad löpningen har givit mig på den sociala sidan.

Ni vet ju att jag gillar sociala långpass. Man snackar med än den ene och än den andre och lär känna en massa intressanta och spännande människor som inte sällan har varit med om fantastiska äventyr. Efter de här sociala passen fylls min vän-lista på Facebook av nya bekantskaper och inte sällan ses vi igen i andra löparsammanhang. En sådan bekantskap är Elisabet. Vi träffades för kanske två år sedan och har setts sporadiskt på långpass och tävlingar. Och för ett tag sedan bjöd hon in sina träningsintresserade kompisar till Olympiad! Vilket kul och annorlunda initiativ!

Så igår samlades vi redan kl.13.00 vid Elisabets sommarstuga i Sorunda. Efter kaffe och rabarberkaka delades vi in lag och började lite lugnt med en tipspromenad. Det var bara en liten uppvärmning. Sedan blev det nämligen orientering! Jag tror bara att jag orienterat en en endaste gång, på skolgympan för ungefär hundra år sedan, så jag blev lite nervös, men det var ju jätteroligt!

Vi ställer klockorna och mitt lag gör sig redo!

Elisabet och Hans hade gjort ett ambitiöst upplägg. Vi hade en timme på oss och skulle ta så många kontroller som möjligt. För varje minut vi överskred timmen så fick man poängavdrag. Så här gällde det både att vara taktisk, uppmärksam och snabb. Jag hade Emma och Jan-Erik (och hans hund Vanja) i mitt lag och vi körde igång med fullt fokus. De kontroller som lågt långt borta eller var svåra att hitta gav förstås mer poäng. Eftersom det var tävling gick jag igång direkt. Sprang kors och tvärs i terrängen och hade ingen tanke på fästingar, ormar och annat otäckt som jag normalt aktar mig för. Nu var det bara kontrollerna som gällde! Elisabet och Hans var cyklande funktionärer som försökte se till att vi inte villade bort oss helt. Det var superroligt! Vi tog inte alla kontroller, men disponerade tiden väl och dök upp i målområdet med bara några sekunder till godo.

När alla lag kommit in var det dags för bad. Vi promenerade ner till stranden och även fast jag inte badat i Sverige de senaste åren (ja, det är lite pinsamt, men jag är verkligen en frusen badkruka) så bytte jag om och hux flux hade jag doppat mig och simmat ut en bra bit! Fråga mig inte hur det gick till - jag är själv superförvånad!

Men det var bra att jag doppat mig för det här var ju inte ett vanligt bad - det skulle naturligtvis bli simtävling! En stafett där alla i laget skulle simma ut och runda en badflotte som låg en bit ut i vattnet. Riktigt kul det med, även om det här var vår klart svagaste gren.

När vi fikat lite mer och värmt upp oss gick vi tillbaka till Elisabet och där vankades det en ny tävling. Också en sorts orientering fast i miniformat. Men inte var det lättare för att kontrollerna var i närområdet - det var riktigt knepigt ändå. Här lyckades vi dock ta alla kontroller och komma först i mål! Tjoho! Så då var det lagom att avrunda tävlandet och ge sig på grillningen. Jag hade verkligen en superdag och jag är så glad över att löpningen ha givit mig sådana här initiativrika och roliga vänner! 

Vilken härlig kväll!

Idag har fokus legat på helt andra saker. Vi har firat mellansonen som fyllt 14 år och jag har städat hela huset.... Inte så kul, men väldigt skönt efteråt! Och lite lättare att andas! :-)

Men när städningen var klar och födelsedagsbarnet åkt in till stan för att gå på Tenacious D på Gröna Lund så tyckte jag att jag kunde få ta en liten löprunda. Jag sov illa i natt och kände mig egentligen inte på hugget. Jag kom iväg strax före fyra och det var varmt och solen sken. Men jag hade inte sprungit mer än någon kilometer förrän det började regna. Solen sken fortfarande, men det kom mer och mer regn. Till slut öste det faktiskt ner. Men om jag stannade skulle jag bara börja frysa, så det var lika bra att springa på och efter ytterligare några kilometer slutade det och blev fint igen. Jag sprang in mot stan och började ta en runda runt Söder. I öronen hade jag Träningsglädje Talks så tiden gick fort. Efter 12-13 kilometer fick jag håll och det gick lite tyngre, men på det stora hela höll jag ett hyfsat tempo. Jag hade camelbaken med vatten och det behövdes dag.

Spännande löparväder!

Slutligen var jag på väg tillbaka och jag kunde konstatera att det här passet blev betydligt längre än vad jag tänkt mig. Jag slutade på 24 km i 5:36-tempo vilket jag är mer än nöjd med. Men det jag är allra gladast över är att hela passet gick på asfalt (utom en bit som syns på bilden ovan där det var gatsten) och ändå hade jag inga känningar i knät. Skönt! Men jag körde förstås ordentlig stretch och foamroller när jag kom hem. Vill inte riskera något nu när det känns bra!

Som ni hör (om ni orkat läsa det här långa inlägget) så har jag haft en toppenhelg och det hoppas jag att ni också har haft! Vad har du tränat i helgen?

100 mil

I och med löprundan i onsdags nådde jag 100 mil under 2013. Då var jag tvungen att gå tillbaka och kolla när jag nådde 100 mil förra året och se det var den 31 juli. Så jag ligger exakt en vecka "efter" föregående år. Det är inte så viktigt, men jag gillar ju att mäta och värdera. Sedan jag började springa i maj 2010 har mina uppnådda mil per år sett ut så här:

2010: 73 mil (började löpträna i maj)

2011: 95 mil (hälsporre och löpförbud hela november och december)

2012: 170 mil

Jag gissar att 2013 kommer landa på ungefär samma antal mil som förra året. Istället för att springa mer ska jag ju försöka springa snabbare (puh!) och dessutom träna lite mer varierat. Men ju mer jag funderar på den långsiktiga målsättningen med min löpträning så blir tiderna och prestationerna mindre viktiga. Jag inser att det jag värderar mest är att KUNNA springa. Att var frisk och skadefri. Och att hålla igång kroppen så att den orkar med ett långt och roligt liv! 

Jag hittade bilden nedan på Kustmarans hemsida. Den är från loppet i juni i år. Här kommer Mats och jag stapplande hand i hand över mållinjen efter 42,2 km. Det är det här jag vill med min löpning. Om tjugo år hoppas jag att vi är pigga, friska och fortsätter stappla fram på olika lopp tillsammans. Vad har du för långsiktig målsättning med din löpträning?

Det strävsamma paret på Kustmaran 2013

Söders höjder - en trivsam historia

Det blev en strålande kväll igår för ett socialt pass! Jag hade tydligen lyckats dra i mig tillräckligt med vätska efter Hot Mojo-passet för löpningen kändes hyfsat lätt och skön. Men jag tar det väl från början!

18.30 skulle vi samlas vid Slussen. Micke var kvällens värd som konstaterade att vi var 35 löpare på plats. Inte illa! Flera stycken hade dessutom sprungit Stockholm Ultra i söndags så det var ju imponerande att ge sig på ett backpass redan på onsdagen!

Micke till höger var kvällens eminente arrangör

35 löpare på plats

 Micke presenterade rundan som skulle gå runt Söder och Långholmen och sedan över till Årstasidan för att efter 16 km vara tillbaka vid Slussen. Och jag kan garantera att det finns många höjder på Söder. Vi sprang i alla backar och trappor man kan tänka sig. Upp på Skinnarviksberget och i Tanto fanns en gigantisk höjd som jag aldrig hade tänkt på. Men som vanligt när det är sociala pass så går tiden fort och man snackar runt med både nya och gamla bekanta. Kul!

Enda stället som var relativt flackt?

 Värsta backen var nog nedanför Gullmarsplan när vi skulle upp på bron. Sög verkligen i musklerna. Efter den backen trodde jag det skulle bli lite flackare, men inte då. Upp till Katarina Kyrka och runt på ännu fler backar på Söder innan vi slutligen fick en skön utförslöpa ner till Slussen.

Vid Katarina Kyrka

Vi såg ganska glada ut trots backarna! Eller kanske just på grund av dem?

Vi frös inte

Efter 16 sköna kilometrar var vi många som ville ha en öl och vi samlades på båten Gustaf af Klint där vi fick både öl, mat eller snacks. Och sällan smakar väl en öl så gott som efter ett löppass? Jag hade för en gångs skull varit förutseende och hade med mig helt ombyte för att slippa sitta ute i blöta kläder och det var skönt att kunna dra på sig torrt.

Välförtjänt After Run!

Välförtjänt även här.

 Det blev ett superlyckad kväll och jag tackar Micke som drog ihop ett så trevligt gäng! Jag hoppas på fler liknande rundor i framtiden. Nedan en bild över själva rundan ifall det är någon annan som vill få det att suga i lårmusklerna lite extra framöver! :-)

16 kuperade kilometer